Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
foto

Kriget och manligheten enligt Tim Hetherington

Publicerat tisdag 12 oktober 2010 kl 08.54
Foto: Tim Hetherington. Beskuren..

I helgen gästades Stockholm av den prisbelönta Vanity Fair-fotografen Tim Hetherington. I femton månader följde han en trupp amerikanska soldater på en utpost i Korengal-dalen i Afghanistan. Det resulterade i fotoboken Infidel och dokumentärfilmen Restrepo. Kulturnytts Ella Petersson träffade honom i samband med filmvisningen.

Det är inte första gången Tim Hetherington bäddar in sig som reporter i svåra konfliktzoner. Han har också varit åtta år i Västafrika och följt rebellerna i Liberia.

Jag frågar vad det är som är så fascinerande med krig att han vill göra det här. Han säger sig inte helt förstå varför, men att det både handlar om ämnet och om att förstå sig själv.
   Och efter att ha studerat unga män i konflikt i över tio år börjar han dra vissa slutsatser: 
 – Män dras till konflikter och våld, menar han, och de dras till konflikt och brödraskap.

Dokumentärfilmen är en tydligt ensidig bild av kriget i Afghanistan.
Man ser aldrig ens fienden. Men på frågan om det ändå inte finns stora problem med att vara så kallad "embedded reporter" så menar Tim Hetherington att han faktiskt är ärlig med sin subjektivitet och att hans krigsrapportering är så pass unik att det är meningsfullt..

Men jag undrar ändå vad som är meningen med projektet. Att jag ska sympatisera med de amerikanska soldaterna som ju lika lite som jag förstår varför de befinner sig där och vad deras uppdrag är? Eller..?
Och är det filmens berättartekniska miss att man inte fattar eller är det filmens poäng?

Tim Hetherington svarar att man måste förstå att soldaterna har en avgränsad uppgift under en avgränsad tid.. och att de helt saknar helikopterperspektiv på kriget i stort..

 – De instrumentaliseras till våld av staten säger han.

Men jag tycker att filmen blir problematisk. För att skildringarna på plats bara är som TV-spels liknande actionscener och för att det bärande materialet istället är närbilder från intervjuer som gjorts långt efteråt.
   För visst är det intressant med reflektion. Men grejen med den här filmen var ju att det var en unik dokumentation. Så här blev det nästan en misstänkt efterhandskonstruktion.

Tim Hetherington är kanske en bättre stillbildsfotograf än filmare… för de foton jag få se är spännande.
   Bekvämt befriade från blodspillan. Istället skildras till exempel när soldaterna klängande eller gränslande skojbrottas i dammet.. eller så fångas de unga männen oskyldigt sovandes i fosterställning och hela tiden med den andlöst vackra Korengaldalen som panorama.. Det är oerhört estetiskt och raffinerat homoerotiskt. Fast det kanske det bara är jag som läser in?

 – Det är mer nyanserat än så svarar Tim Heatherington. Hjärtat i hela krigsapparaten är brödraskap och närhet, säger han.

Och jag tänker att om man inte kallar film och fotobok för krigsskildringar utan säger att det handlar om manlighet istället, då är Tim Hetherington något riktigt intressant på spåren..

Ella Petersson, SR Kulturnytt
ella.petersson@sr.se

Tim Hetherington besökte Stockholm i samband med tidningen Re:publics fotofestival. Hans film Restrepo har ingen svensk distributör.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".