Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Magnoliornas raseri

Publicerat fredag 15 oktober 2010 kl 07.45

Arne Johnssons nya diktsamling handlar om aggressivitet i växtriket. Han debuterade vid 35 års ålder med diktsamlingen Förvandlingar 1985 och fick snabbt ett erkännande som självständig poet.

Jag stavar mig igenom titeln på omslaget: R. E. I. D. J. Z. Reidjz? Kanske något arabiskt? Guldbokstäverna i österländskt influerad jugendtypografi tyder på det. Och den vackra närbilden av en magnoliablomma bakom dem.

Men Arne Johnsson har nästan alltid använt sig av den här egentillverkade jugendstilen på omslaget till sina numera drygt dussinet böcker. Den teorin spricker nog. Jag stavar mig igenom ett antal gånger tills det blir Rage, ursinne på engelska. Magnoliornas ursinne alltså.

På de två sista sidorna i diktsamlingen infinner sig verkligen magnoliornas raseri: ”och jag tänker på / magnolian hos grannen, blommorna som brinner i vitt, rosa, lila.”

Och ”raseriet av / doft och nästan vitt, / ett rosa övergår i starkt ljust lila, fläckat / av brunaktiga stänk. Blommor häver sig / ut ur grenverket, jag faller in i skyn av dig där / du är: du, ansiktet, kroppen som”.

Men innan dess har vi rest i ett landskap där ”ingenting” lurar bakom allt. Där dödsmedvetandet är starkt och atmosfären liksom mjölkig av insikten om att allt detta som jag är och erfar och känner ska försvinna spårlöst, och att jag därför kanske aldrig helt och hållet funnits.

Den nya boken rör sig parallellt i det vuxna nuets dagliga levande i Lindesberg i Örebro län och i barndomstrakterna kring Madesjö i Småland, med sina mader, det vill säga sankmarker.

Den vuxne bråkar med barnet om herraväldet över verklighetskänslan, precis som i debuten Förvandlingar från 1985, som jag tyckte mycket om. Men nu har åldrandet kommit till och gjort stämningen transparent, ibland nästan overklig. Allt händer samtidigt och aldrig.

Omkvädet i Reidjz är: ”jag hade glömt dig” – bladvändning – ”jag har väntat på / dig, min ungdom var den / väntan”.

"Du" kan vara livet, döden, jag själv, min älskade eller mamma.

Arne Johnsson skriver som alltid stark dikt, men då och då kan genomskinligheten, samtidigheten, förbindelserna mellan här och nu och överallt och alltid och aldrig, bli ett slags ofrivillig panteism, oavsiktligt försonande.

Reidjz är kraftfull och vacker, fast ibland önskar jag att magnoliorna vore ännu mer kompromisslöst förbannade.     

Jörgen Gassilewski

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".