Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | essä

Pontus Hulténs stora konstkupp

Publicerat fredag 15 oktober 2010 kl 07.46
1 av 3
Pontus Hultén
2 av 3
Andy Warhol
3 av 3
Äkta (?) Brilloboxar av Andy Warhol visades på Moderna museet 2008

Våren 2007 avslöjade tidningen Expressen en saftig konstskandal. Över hundra så kallade "Brilloboxar" av den amerikanske konstnären Andy Warhol var i själva verket förfalskningar, tillverkade efter hans död, och till på köpet på uppdrag av en av Sveriges mest framstående kulturpersonligheter: museimannen Pontus Hultén. Avslöjandet sände chockvågor genom den internationella konstmarknaden och nu kommer filosofen och kulturskribenten Thomas Anderbergs bok om brilloskandalen: Den stora konstsvindeln.

Moderna museets gamle chef Pontus Hultén hade alltså, helt och hållet på eget bevåg, låtit tillverka 125 splitternya orginalkonstverk av den världsberömde Andy Warhol, popkonstens primadonna - tre år efter dennes död 1987.
   Hultén hade dessutom, i kraft av sin auktoritet, intygat deras äkthet och under 1990-talet sålt många av dem med stor förtjäst. Falska och därmed värdelösa brilloboxar som nu fanns ute på marknaden och såldes vidare för mångmiljonbelopp.

För den som är någorlunda bekant med Andy Warhols konstnärskap var ironin uppenbar. Warhol hade ju själv skaffat sig en plats i konsthistorien inte minst genom sitt sätt att upphöja kopian till konst. Brilloboxarna var själva repliker på förpackningar med tvålull som fanns i varenda amerikanskt snabbköp på 60-talet.
   Provokationen i att kopiera dem och sälja dem som konst var just det som gjorde dem till konst. Så varför skulle inte Pontus Hulténs lådor också vara det?

Thomas Anderberg ställer den frågan, dels med utgångspunkt i en filosofisk diskussion om konstbegreppet - som ju är rätt poröst nuförtiden. Dels i en granskning av Pontus Hulténs möjliga motiv, som han tog med sig i graven.
   Girighet var det nog inte, menar Anderberg, eftersom Hultén redan var förmögen. Snarare då en besvikelse över hur den samhällsomstörtande konst han själv varit med och förlöst, på 60-talet, sedan förvandlats till ofarliga troféer på en alltmer hysteriskt kommersiell konstmarknad.

Andy Warhol var aldrig särskilt intresserad av att göra revolution, tvärtom. "Goda affärer är den bästa konsten" är ett typiskt uttalande av en konstnär som målade dollarsedlar för att han tyckte om dem och vars varumärkesstrategi är oöverträffad, än idag. Vilket nog är en viktig förklaring till hans stabila popularitet bland konsthandelns köpstarka kunder.

Men brilloboxarna rymde ändå en kritisk potential. Varför betala hundratusentals dollar för något man kan köpa för en handfull, i närmaste snabbköp? Varför värdesätter vi konst, egentligen? Genom att smyga ut hundratals falska boxar på den överhettade marknaden såg Hultén till att de frågorna måste ställas igen.

Thomas Anderberg anstränger sig hårt för att bevisa att detta var Hulténs medvetna syfte. Men egentligen spelar det ingen roll varför. Huvudsaken är ju att han visade att det går att göra motstånd mot marknaden, än idag.
   Det är en rätt stimulerande tanke.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".