Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | musikal

Bortgången regissör ekar i Sunset Boulevard

Publicerat måndag 18 oktober 2010 kl 07.45

Höstens stora musikalsatsning på Göteborgsoperan, Sunset Boulevard, bygger på Billy Wilders klassiska film från 1950 om stumfilmsstjärnan Norma Desmonds drömmar om en comeback och forna tiders glamour. Uppsättningen blev en extra prövning för teatern sedan regissören Vernon Mound gick bort precis när repetitionerna skulle börja.

Hela uppsättningen inleds med en filmsekvens, en direkt kopia av Billy Wilders berömda scen med liket som flyter i poolen filmat underifrån.

Samtidigt ser man händelsen live på scen, fast från ett annat håll.

Det är en föreställning full med flörtar och artiga passningar till filmen den bygger på, ett grepp Vernon Mound använt förr, när han satte upp musikalen Nine.

Sunset Boulevard är en uppsättning jag hade önskat se Vernon Mound få slutföra.

Den har så tydliga drag av hans teatersyn: sättet han låter den storslagna scenografin nästan få en egen huvudroll med dess, ständiga, iögonfallande och flotta scenskiften.

När nu Anthoula Papadakis och Shaun Kerrison istället fått tolka hans tankar, har vi också fått en tudelad uppsättning, där spelet inte lever upp till inramningen, som om personregin uteblivit.

Här finns gott om enskilda insatser, men samspelet brister.

I Huvudrollen som Norma Desmond har vi Gunilla Backman. Hon sjunger som vanligt utmärkt, levererar den här musikalens två enda riktigt bra låtar, "Med en blick" (With One Look) och "Som vi aldrig någonsin sagt farväl" (As If We Never Said Goodbye), med innerlighet och trovärdighet. Men hon kämpar hårt utan att riktigt få grepp om rollens manierade stumfilmsgrace eller dess tragiskt patetiska sida.

Mot sig har hon Jonas Eskilsson som den unge älskaren, men det blir ingen riktig nerv i deras möten. Det blir det däremot med Martyna Lisowska, i birollen Betty. Med henne kommer inte bara storyns triangeldrama, hon tillför också det driv och den vitalitet som uppsättningen så innerligt behöver.

Andrew Lloyd Webber fick kritik vid urpremiären för att vara onödigt repetitiv i sin musik. Själv tycker jag inte att det är hans bästa komposition. Men med Billy Wilders story och persongalleri, finns förutsättningar för en gripande musikal.

Göteborgsoperan når halva vägen med snygga scenbilder och sin ambitiösa satsning.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".