Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | teater

Två fattiga rumäner och Klaras resa i Göteborg

Publicerat måndag 18 oktober 2010 kl 07.45
1 av 3
Sanna Hultman, Kim Lantz och Daniel Larsson på Folkteatern i Göteborg. Foto: Patrik Gunnar Helin. Julia Högberg, Thomas Nystedt, Anna Bjelkerud på Göteborgs stadsteater. Foto: Ola Kjelbye.
2 av 3
Thomas Nystedt, Nina Zanjani, Anna Bjelkerud i Klaras resa på Göteborgs Stadsteater. Foto: Ola Kjelbye
3 av 3
Daniel Larsson, Elisabeth Göransson och Sanna Hultman i Två fattiga rumäner som talar polska på Folkteatern i Göteborg. Foto: Patrik Gunnar Helin.

I Göteborg kan man nu se pjäser av två unga kvinnliga dramatiker. Den polska dramatikerstjärnan Dorota Maslowskas pjäs Två fattiga rumäner som talar polska, i översättning av Jarema Bielawski, hade premiär i helgen på Folkteatern. Samtidigt på Göteborgs ges Mirja Unges nya pjäs Klaras resa premiär i regi av Jenny Andreasson.

Två fattiga rumäner som talar polska är ett kort drama, fyllt med humor och galna infall. Två ärkesympatiska hjältar får en oklar impuls och ger sig iväg på en frenetisk, oplanerad resa ut i Polen.

Så inleder Dorota Maslowska sin presentation av pjäsen i programbladet och redan här anar vi ironin och desperationen som i stort sett alltid finns i Maslowskas, alltid mycket medvetna, språk.

På något slags oljegrus med en projektion av lite landsbygd och en insprängd ruta med en bilväg låter scenografen Karin Lind oss möta detta "ärkesympatiska" par Parcha och Gina, förnämligt spelade av Daniel Larsson och Sanna Hultman. De verkar snarare vara några Bonnie & Clyde-typer, i alla fall enligt Kim Lantz pregnanta chaufför som först är den som får ordet.

Den här roadmovien, där en ratt med muff och en vodkaflaska är enda rekvisita, utvecklas till en kartläggning; ett slags undersökning av det diffusa händelseförloppet, där också Anders Granell och Elisabeth Göransson figurerar som servitriser, alkoholister, poliser och otrogna äkta män.

Regissören Natalie Ringler har tidigare satt upp Maslowskas pjäs Metallflickan på Teater Galeasen och där var det ett sjuhelsikes tryck och humör.

Nu är tonen nerskruvad och Ludde Falks ljusdesign fylld med mörker och skuggor tillsammans med Dror Feilers musik, ett slags eurotrashens soundtrack skapar en sorglig och lite ynklig värld.

Gina är en "levnadskonstnär" som luktar stekolja och som glömt sin son på dagis, eller var det hos mormor? Parcha, är inte han som spelar Fader Grzegorz i den där TV-såpan och som bara hamnade på den där maskeraden med temat "smuts, stank och sjukdom"?

Finns egentligen de här två fattiga rumänerna som ska ta malmbåten "Ibuprofen" hem till Rumänien?

Avgrunden finns ju där mitt i all drastisk komik och Ringler och hennes ensemble på Folkteatern balanserar skickligt och känsligt precis där på randen i Maslowskas språk i denna rätt helgjutna uppsättning.

En annan språkkonstnär är Mirja Unge, vars pjäs Mariella häromåret i Jenny Andreassons regi på Göteborgs stadsteater också blev rätt helgjuten.

Så det var med stora förväntningar som jag bänkande mig för Klaras resa, men här är tyvärr min reaktion betydligt mer kluven.

Nina Zanjani som Klara är helt fenomenal och är bara hon värd biljetten. Hon klarar att spela på hela det breda register som Unges text ger rollen, en tjej som är både för mycket och för lite, som skrattar glatt och ohämmat men som också lägger böckerna i tvångsmässig ordning på skrivbordet.

Som är både egensinnig och mycket lättpåverkad och som har den där skörheten som låter henne glida in i andra världar och lyda andra röster.

Allt finns ju där i texten när den får låta ostörd, men den här gången har regissören Andreasson valt att blåsa upp det hela, stora scenen, musik och koreografi och ibland en lätt karikering i spelstilen hos dem runt Klara som ger pjäsen en pretention som jag inte uppfattar att den har, den är varken en ungdomsmusikal eller ett socialt indignationsdrama om psykvården.

Bäst är det i scenerna med systern, spelad av Julia Högberg, en kärleksfull och orolig syster med det här lite taffliga men liksom nakna språket. Och så synd att vi inte fick höra mer hur det låter, Mirja Unges språk, här i Klaras resa.         

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".