Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Bolaño bejakar rätten att berätta en historia

Publicerat tisdag 19 oktober 2010 kl 07.46
Louise Epstein: "På ett magiskt sätt låter Bolaño sin roman förflytta sig..."
(3:37 min)

Författaren Roberto  har efter sin död 2003 blivit mer och mer uppskattad för sina originella och filosofiska romaner. Han föddes i Chile och flyttade som tonåring till Mexico för att sedan leva ett kringflackande liv innan han slog sig ner i Spanien. 2007 introducerades han på svenska med den kritikerrosade romanen Den vilda detektiverna. Nu är det dags för mastodontverket 2666 en bok på över tusen sidor som av många kritiker uppfattats som en sensation.

Roberto Bolaño undersöker en våg kvinnomord i den fiktiva staden Sakta Teresa i norra Mexico. Morden har verklighetsbakgrund, i mitten av 1990-talet plågades Ciudad Juarez av samma sak. Morden blev aldrig lösta och har inte upphört utan istället spridit sig till andra länder i Latinamerika. Just nu är det värst i Guatemala. Först tänkte man sig att en seriemördare gick lös, men nu är den allmänna uppfattningen att orsaken till morden är kvinnosynen. Med detta i bakhuvudet blir Bolaños roman ännu mer intressant. Boken består av fem delar och den fjärde har rubriken "Avsnittet om Brotten" och är till stor del en tröstlös uppräkning av bestialiska kvinnomord. Bolaño skildrar sakligt hur liken ser ut när de hittats. Under läsningen antecknar jag "för många mord", men efter ett tag ändrar jag uppfattning. Morden är inte för många eftersom syftet inte är spekulation och ett frossande i våld. Nej, Roberto Bolaño vill väcka debatt och visa vilka konsekvenser en förtryckande kvinnosyn i kombination med en korrupt poliskår kan få. Tillskillnad från många andra manliga kultförfattare har Roberto Bolaño en förmåga att skildra kvinnor som människor och inte som obegripliga varelser. Min favorit är kongressledamoten Azucena Esquivel Plata som säger och gör vad som faller henne och som med några korta one-liners sätter den konservativa släkten på plats.

2666 bejakar också rätten att berätta en historia så att även bifigurerna får ge sin version. På ett magiskt sätt låter Bolaño sin roman förflytta sig från 1990-talets Mexico till andra världskrigets Europa utan att det blir det minsta konstruerat. Troligen för att han tycker att det är tillåtet att följa en association och se vad som händer.

Ofta när jag läser Roberto Bolaño tänker jag att hans böcker är ett exempel på hur bra det blir när en författare har gjort upp med sina fördomar och förmår skriva om alla som människor oavsett bakgrund, kön och etnicitet. Journalisten Oscar Fate från Harlemtidningen Black Dawn personifierar Bolanos inställning till livet och skrivandet. Det gäller att vara nyfiken och inrikta sig på det viktigaste även om det innebär en risk att du kan misslyckas. Fate vill skriva om kvinnomorden eftersom han inser att det är viktigare än boxningsmatchen han skall bevaka, men tidningsledning tycker att det är ointressant eftersom inga svarta har blivit mördade.

När jag avslutar läsning av 2666 är jag först lättad, men sen känner jag en saknad och slutligen tänker jag att Roberto Bolaño lyckats vara politisk utan att vara övertydlig. Sen tänker jag en sak till nämligen att bokens svenska översättare Lena E Heyman nu kan räknas som en av Sveriges mästaröversättare helt i klass med Britt G Hallqvist och Sture Pyk.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".