Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

NDiayes knytnävsslag mot kvinnoförtrycket

Publicerat onsdag 20 oktober 2010 kl 07.45
"NDiaye är väldigt nära sina personer vilket gör svåra saker begripliga"
(3:17 min)
Författaren Marie NDiaye. Foto: Catherine Hélie

Den franska författaren Marie NDiaye debuterade redan vid 17 års ålder 1984. Hon har flyttat till Berlin i protest mot fransk politik och hon har ofta varit förbannad över att franska experter på afrikansk litteratur beskrivit henne som en senegalesisk författare. Det trots att hon själv inte besökte Senegal, där hennes pappa bor, fören vid 22 års ålder. Hennes roman Tre starka kvinnor, som fått både Le Prix Femina och Goncourtpriset, kommer nu på svenska översatt av Ragna Essén.

Först måste vi strunta i att boken heter som den gör. Den handlar inte om några starka kvinnor i ordets vanliga bemärkelse. Alltså en kvinna som med gott humör fixar det mesta och kanske slänger ut mannen som super.  

Boken är mer subtil än så och samtidigt ett knytnävsslag mot kvinnoförtryck och sociala orättvisor.

Boken skildrar tre kvinnor vars levnadsöden berör varandra utan att det sägs rakt ut.

I vilken ordning allt har ägt rum får läsaren själv fundera på. Boken börjar med att advokaten Norah åker från Frankrike till Senegal eftersom hennes pappa kräver det.

Han är ett riktigt svin som förtrycker och manipulerar alla i sin omgivning.  Han är så skicklig att Norah tillslut inte vet vad som är inbillning och vad som faktiskt har hänt.

När det visar sig att pappan vill att hon skall försvara sin bror som hamnat i fängelse anklagad för att ha mördat pappans senaste fru blir Norah chockad. Särskilt när hon är övertygad om att det är pappan som är skyldig.

Han tror att hon är kuvad. Men Norah ger sig inte även om uppgiften verkar omöjlig. Vem som segrar är ovisst.

Hennes liv är både likt och olikt Fantas som hamnat i Frankrike eftersom hennes franske man Rudy misshandlat några av sina elever när de bodde i Senegal.

Historien är berättad ur Rudys perspektiv, en misslyckad man som inte klarar någonting och dessutom plågar sin fru med grundlösa anklagelser.

Under det dygn som historien utspelar sig rannsakar han sig själv och kommer fram till att inget är Fantas fel och att han måste ändra sitt liv.

Genom att inte ta på sig skulden för mannens fiaskon har Fanta gjort motstånd, ett motstånd som tillslut ger resultat.

Bokens sista berättelse handlar om Khady en ung fattig änka som av tvingas iväg på en osäker resa mot Europa.

Marie NDiaye är väldigt nära sina personer vilket gör svåra saker begripliga, som vilket helvetesprojekt det är att försöka ta sig igenom Sahara och hur verkligheten ter sig för en människa som inte gått i skola.

Hur sammanhang som är självklara för mig måste uppfinnas genom att lägga ihop olika motsägelsefulla ledtrådar och vilken osäkerhet det leder till.

Ganska tidigt i berättelsen blir Khady anvisad en plats på en eländig båt som skall ta henne från Senegal till Europa.

Men då väljer hon att hoppa ner i vattnen och ta sig in till stranden. Och i den stunden får hon för första gången en känsla av att hon kan välja och att livet är hennes eget.

Men eftersom verkligheten ser ut som den gör med enorma orättvisor är hennes möjligheter begränsade att göra något av denna insikt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".