Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | film

Spännande leda i Coppolas nya film

Publicerat fredag 22 oktober 2010 kl 07.46
Roger Wilson: "andlöst spännande"
(2:40 min)
1 av 2
Fredagsmys i Hollywood: Stephen Dorff och Elle Fanning i Somewhere. Foto: Merrick Morton.
2 av 2
Johnny Marco

Den amerikanska regissören Sofia Coppola tog hem guldlejonet i Venedig för sin nya film Somewhere. Filmens huvudperson Johnny Marco är en skandalomsusad filmstjärna som bor som permanent gäst på det mytomspunna Chateau Marmont i Los Angeles. Ett sorglöst liv som förändras när han plötsligt måste ta hand om sin dotter. I dag får Somewhere svensk premiär.

Man skulle kunna säga att Somewhere är ett sorts arbetsplatsreportage förklätt till spelfilm. En skildring av en Hollywoodstjärnas verkliga liv. Det där som pågår mellan filminspelningarna.

En vardag som består av långa, monotona dagar fyllda av inget annat än leda. Eventuellt avbrutet av en och annan presskonferens där korkade journalister ställer obegripliga frågor.

Men snart blir den existentiella tomheten i Somewhere så påträngande att vi förstår att det här är trubbel på en helt annan nivå. Den utspelas vid den punkt när drömfabrikens belöningar inte längre ger några kickar. Varken snabba bilar, droger eller sexmissbruk fungerar längre. Kvar finns bara en grumlig känsla av obehag.

Huvudpersonen Johnny Marco håller helt enkelt på att försvinna. Kvar finns bara en vag kontur, som är skapad av andras förväntningar på stjärnan. Nästan lite mot sin vilja hamnar han allt som oftast i säng med olika kvinnor som stöter på honom. Mest för att det ju verkar höra rollen till. Och vare sig han befinner sig på filmfestival i Italien, bland Las vegas gipsfasader eller på sitt slitna hotellrum så stannar känslan kvar.

Johnny Marco är i mycket en yngre upplaga av Bob Harris i Lost in Translation, Sofia Coppolas andra hotellfilm. Bägge lever dom i en isolerad filmstjärnetillvaro och längtar bort. I Somewhere är Johnny Marcos räddning hans dotter, som ska bo hos honom en tid. En grundstory som skulle kunna vara hämtad från en rar disneyfilm. Men i Sofia Coppolas emotionellt stumma värld så är ingen så pass mycket i kontakt med sina känslor att det kan bli gulligt. På sin höjd lite tillgivet.

Det finns en särskild sorts ihålighet i Sofia Coppolas verk, som gör det möjligt att läsa in lite vad som helst i hennes filmer. Som i Marie Antoinette för några år sedan, där beskrivningarna rörde sig från att det var en film om tonårsflickans ensamhet till att det var en kritik av konsumtionssamhället och en kommentar till klimatförändringarna.

Och kanske är det det som ger det där suget i Somewhere också. Den som gör att även den mest skissartade ramhandling blir andlöst spännande.

Roger Wilson
roger.wilson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".