Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | lyrik

Marie Silkebergs nya dikter håller måttet

Publicerat fredag 22 oktober 2010 kl 09.10
Göran Sommardal: "naknare och roligare"
(3:26 min)
Marie Silkeberg

Poeten Marie Silkeberg debuterade för 20 år sedan, hon fick Sveriges Radios lyrikpris 2003 och nu kommer hennes sjätte diktsamling, Material. En märkbart tjockare bok än hennes tidigare.

Redan i samlingen från 1997, Imorgon, och imorgon dyker Orestes Sokrates upp, Marie Silkebergs farfar, med sina brev från det fjärran. Detta ryska spår finns och vidgas i de böcker som följer. I den senaste diktsamlingen 23:23, eller 37 minuter i tolv, där spelar de rysk-svenska erfarenheten en huvudroll, och i den nya boken, Material som den kort och gott heter, är vi där hela tiden. Och det börjar på farfars egen plats, dit han reste och varifrån han skickade reserapporterna: i Odessa.
  Dit anländer poeten inledningsvis, kliver ur taxin, sätter sig i en bar, och sätter igång.

På det viset kommer jag att läsa texterna i den nya boken både som en fortsättning och som en öppnare, mer utspridd, naknare och roligare redovisning av det som tidigare mer motvilligt och poetiskt formsträngt tog plats. Här har Silkeberg bejakat flödet, som oftast gestaltas i en slags växelsång mellan engelska och svenska textpartier.

Det enda som tröttar mig en smula under den intensivaste läsningen är den märkbart normaliserande tendensen hos de längre textsjoken på engelska. Det finns en poetisk fara i ett överutnyttjande av det engelsk-svenska dubbel-kommandot. Och när de danska citaten mot slutet av Material dyker upp i sidhuvudet, demonstrerar de det omedelbara bett som de engelska textbitarna i längden kommer att sakna.

Och nu ska jag säga vad boken är.

För det första en reseskildring in i det samtida ryska, som det företrädes-vis utspelas i S:t Petersburg, och där vi via huvudpersonen erbjuds att ta del av en människovärld där konsten och livet, konflikten och försoningen är annorlunda invecklade. Här lyckas Silkeberg helt utan poetisk passkontroll och turisttillvarons färgglada servetter återskapa det som är alla resors speciella modus.

För det andra erbjuder Material samtidigt en sorts "journaux intimes", fast utan den dragning till sentenser som utmärker Baudelaires hugskott. Och i stället för att demonisera och satanisera den erotiska kärleken, sensualiserar Silkeberg det erotiska, gör det mänskliga mötet taktilt, som om det vore eftertänksamt redan när det äger rum, vilket får uttrycket att dröja kvar, snarare än präntas in. Det existentiella umgänget, som det mänskliga mötet alltid tar formen av hos Silkeberg, blir både ömsint, tåligt och fräckt. Samtidigt som förflyttningarna i tid och rum och känsla underhåller en känsla av avstånd och nyfienhet.

På längden eller tvären, i munsbitar eller stora tuggor: Material är en bok som håller måttet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".