Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

En litterär djupdykning i stalinismens psykologi

Publicerat tisdag 26 oktober 2010 kl 07.46
Lars Palmgren: "Mitt hjärta bankar som när man lyckats slinka ur en dödsfälla."
(3:02 min)

Nobelpriset till Mario Vargas Llosa har satt den latinamerikanska litteraturen i fokus, inte minst dess förhållande till politiken och den kubanske författaren Leonardo Padura senaste roman Mannen som älskade hundar drar nu som en  löpeld över kontinenten. Utan på Kuba där den bara finns insmugglad. Boken behandlar revolutionernas historia och om stalinismens psykologi.

Mannen som älskade hundar publicerades redan förra året av det spanska förlaget Tusquets. Men det är först nu som den har upptäckts på allvar här i Latinamerika. Men även om lanseringen av boken har varit trög, så kommer den debatt den provocerat inom den latinamerikanska vänstern, och som på vissa håll - som i Venezuela - redan börjar närma sig orkannivå, att pågå länge än.

Romanen är en diskussion om dom socialistiska revolutionernas historia, men fram för allt en resa genom stalinismens psykologi och en berättelse om hur övertygelsen att representera mänsklighetens historiska intresse riskerar att göra oss omänskliga.

Det börjar med att Ivan, en ung kuban med författarambitioner, en dag 1977 på en strand utanför Havanna möter en äldre man med två ståtliga ryska vinthundar. Mannen med vinthundarna är, visar det sig så småningom, den ryske revolutionären Leo Trotskijs mördare spanjoren Ramón Mercader, född inom den katalanska överklassen, fostrad av Stalins säkerhetstjänst och som under sina sista år tillåtits lämna Moskva för Havanna, där man ju ändå talar spanska och där hans mor föddes.

Det är ett komplicerat romanbygge - vi rör oss från revolutionens dagar i Ryssland, över det spanska inbördeskriget, till Mexico under Trotskijs exil, hans umgänge med Frida Kahlo och Diego Rivera och hans kamp för att bygga en Fjärde International, tillbaka till Moskva efter Mercaders frigivning ur det mexikanska fängelset, för att däremellan, gång på gång, hamna i Havanna, hos Ivan med hans misslyckade äktenskap, hans illegala lilla veterinärmottagning, hans dåliga samvete och anpassning till ett liv utan drömmar utom just behovet att lösa mysteriet med mannen med dom två ryska vinthundarna.

Leonardo Padura skriver med en så stillsam rytm och i så total brist på effektsökeri att det ibland nästan känns som en samling historiska texter som kanske till och med har olika författare. Men resultatet är närmast brutalt.

Långt efter det att jag slagit igen den nästan 600 sidor tjocka boken bankar mitt hjärta med samma intensitet som när man just lyckats slinka ur en dödsfälla. Och ändå finns nästan ingenting av spänningsdramaturgi. Och defintivt ingenting av pamflett.

Tvärtom: Padura låter, utan förutfattade meningar, såväl Trotskij som hans mördare Mercader och Ivan leva sina liv och bli till levande komplexa individer och motvilliga fångar i sina historiska sammanhang vars gemensamma nämnare är stalinismen - både den som mördar och den som förför. De flesta av Leonardo Paduras tidigare böcker, fram för allt hans deckare om Mario Conde, har publicerats på Kuba, där han också bor men inte Mannen som älskade hundar. Den cirkulerar ännu bara i tummade insmugglade exemplar ur hand i hand. Och det är inte särskilt svårt att förstå varför.

Lars Palmgren, SR Santiago
lars.palmgren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".