Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
kommentar

Gubbighetsdebatt: Makten är härligheten.

Publicerat tisdag 26 oktober 2010 kl 07.46
Kommentar: Jenny Aschenbrenner
(2:23 min)

En aspekt av nobelpristagaren Mario Vargas Llosas författarskap som diskuteras flitigt är den eventuella gubbigheten. Hur skildrar han egentligen kvinnor sina böcker? Gubbsjukan är också satt under lupp på svenska biografer just nu och Kulturradion Nya Vågen ställer sig i dagens program frågan vem som får vara gubbsjuk och när gubbsjukan funkar som konstärligt tema?

Hur gubbsjuk får en Nobelpristagare vara? Efter utnämningen av Mario Vargas Llosa har debatten gått het, inte minst i Dagens Nyheter där Kajsa Ekis Ekman förkunnade att i kriget mellan könet har Llosa ställt sig på den mäktigaste sida,

I Lisa Langseths film Till allt som är vackert har regissören ställt sig på den andra sidan. Vad är det som är så äckligt i  i mötet mellan receptionisten Katarina, som bara med nöd och näppe har näsan ovanför vattenytan och den store dirigenten Adam? Det är ju maktmissbruket. Hennes sårbarhet i krock med hans törst efter beundran. Lagom beundran. När hennes fascination slår över i desperation drar han raskt tillbaka sin utsträckta hand.

Genom blottläggandet av maktstrukturerna gör Lisa Langseth den gubbsjuka relationen begriplig och trovärdig. Också utifrån den söta unga flickans perspektiv. För det är inte i första hand hans kropp hon vill åt utan hans värld. Den ställning han har och det liv han lever.
   Och då blir det också tydligt för mig varför så många fiktiva kärlekshistorier som jag matats med genom livet varit så obegripliga: för att de enögt fantiserat ihop att det är för att de är så sexiga, gubbarna, som de unga vackra kvinnorna faller för dem. Riktigt så härligt var det nog inte alla gånger.

Men är det nödvändigt att en författare eller filmare väljer sida - kan man då inte få lov att skildra kärleken mellan äldre män och unga kvinnor utan att göra den till ett fult och hårt spel om under- och överordning. Den kärleken finns ju. Både som fantasi och verklighet.

Problemet är att det är en sorts kärlek som exploaterats som ingen annan i båda fin- och fulkulturen, som reducerat kvinnor till stjärnögda flickor med plutande läppar och tacksamma kroppar inför den mogna mannen - inte prinsen, men kungen - han som bär hela makten i sin hand.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".