Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
konst | recension

Gauguins jakt på paradiset

Publicerat onsdag 27 oktober 2010 kl 07.46
Cecilia Blomberg: "En intensitet som är svår att motstå"
(2:33 min)
Gauguins 'Words of the Devil or Reclining Tahitian Women' finns på Tate. Foto: Katie Collins/AP/Scanpix

Gauguin - Maker of Myth. Så heter Tate Moderns stora utställning i höst. Mer än 100 av Paul Gauguins verk, flera av de mest kända, har samlats i en utställning som sträcker sig över konstnärens hela liv. 
  

Paul Gauguin föddes 1848 i Paris och dog 1903 på Marquesasöarna i Stilla Havet, sjuk i syfilis, utfattig och med en fängelsedom hängande över sig. Men efter hans död tilltog berömmelsen och han blev en av de viktigaste inspiratörerna för nästa generations konstnärer som Picasso och Matisse.
  
Cecilia Blomberg har varit på utställningen:

Va - Är du avundsjuk? En kanske inte alltför långsökt fråga när man ser de två nakna kvinnorna på den blekrosa stranden i den här målningen från 1892.
   Den ena lustfyllt utsträckt. Den andra med en vit blomsterkrans i det svarta håret. Huden gyllenbrun och kropparna nästan som uthuggna ur trädstycken, lite klumpiga och klossiga.

Det är väl det motiv vi oftast förknippar med Paul Gauguin. Han var en fantastisk PR-man och pumpade ut sin egen bild av Tahiti. Han skrev också om den själv i boken Noa Noa vars bilder finns med i utställningen. Om hur han fann vilden inom sig och precis som öborna sprang omkring i höftskynken i fullständig frid med naturen och plockade maten från träden.

Och varför skulle han som konstnär inte få odla den bilden, även om den inte var sann? Det är det som blir så tydligt i utställningen. Konstnärens rätt att skapa sin bild av världen.
   Hur Gauguin bygger sitt eget jag, sin egen image. Från de första porträtten då han lämnat sitt liv som finansman i Paris bakom sig , via åren i Bretagne där han klädde sig i folkdräkt - fram till mannen som återfunnit vilden. Som iklädd filthatt, självmedvetet blickar på ned på oss. En outsider som genomskådat borgerligheten.

Utställningen följer Gauguins väg från brottet med impressionisterna och visar hur han alltmer släpper verkligheten och målar den värld han vill se. Han snickrar ihop egna naturreligioner med bilder hämtade från såväl buddhism som kristendom. Han driver upp färgerna allt starkare och klarare, med en intensitet som är svår att motstå.

Och när han väl kommer till det efterlängtade Tahiti blir uppdraget att rädda Tahitierna från sin egen reformiver.
   Gauguin sörjer det förlorade paradiset. Han skildrar ett folk med integritet. Som vilar i sina tunga kroppar i den blommiga grönskan. Det är bara på håll hotet kan anas. Ett kors som ett nedstucket svärd på ett avlägset berg. Eller en tahitisk kvinna instoppad i en höghalsad missionärsklänning.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".