Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Regianvisningarna lyser igenom trots angeläget ämne

Publicerat tisdag 2 november 2010 kl 07.45
"En mästare i fantasifulla beskrivningar och återblickar"
(4:00 min)

Juli Zehs roman Corpus Delicti utspelas i en hälsodiktatur. Med hjälp av ”Metoden”, som innebär ständig övervakning, hälsokontroller och registrering, kontrolleras individen men garanteras i gengäld ett så långt och lyckligt liv som möjligt.  Naturen är full av bakterier och förbjudet område enligt Desinfektionsförordningen, varje dag måste man lämna urinprov för kontroll av toxiska substanser, kollektiva bostäder har blivit väktarhus och där man dricker hett vatten istället för kaffe.

Romanen Corpus Delicti utspelas i ett framtida Tyskland, närmare bestämt år 2058. Första scenen är en rättssal, en process, inte främmande för den skolade juristen Juli Zeh.

Mia Holl är en ung biolog och till helt nyligen en av systemets främsta beivrare. Men något har hänt med Mia. Hon har helt försummat sin medborgerliga anmälningsplikt, urinproverna har inte blivit inlämnade, träningscykeln visar på ett underskott och Mia har till och med rökt en cigarett.

Mia sörjer sin hippieliknande broder Moritz som tagit livet av sig i häktet, i Mias ögon falskeligen anklagad för att ha mördat en kvinna. 

Mias leverne skadar det allmänna välbefinnandet och den välkände journalisten Heinrich Kramer rycker ut.

Letar man i historien så har denne Heinrich Kramer funnits en gång tidigare.

På 1500-talet fanns en munk vid namn Heinrich Kramer som under inkvisitionen författade en skrift i hur man botar en häxa.

Man behöver inte besitta någon större fantasi för att förstå kopplingen mellan inkvisitionens dagar och vårt moderna övervakningssamhälle.

Och i en debattbok som utkom hösten 2009 kritiserar Juli Zeh tillsammans med författaren Ilja Trojanow statens angrepp på den allmänna friheten författarna ifrågasätter om konstrollsystem som kameror, biometriska pass eller förbud mot rökning verkligen skyddar oss mot terrorism?

Frågan är väl bara om vi någonsin kommer att få uppleva en hälsodiktatur som den beskrivs i romanen Corpus Delicti?

I sina romaner har Juli Zeh visat sig vara en mästare i fantasifulla beskrivningar och återblickar. 

Hör bara på detta centrala samtal i Corpus Delicti mellan Mia Holl och Heinrich Kramer: "Bara för femtio år sedan visade barn stolta upp sina uppskrapade knän.

Vuxna människor målade hjärtan på varandras gipsade ben. Var och varannan klagade på hösnuva, ryggont och matsmältningsproblem och ville egentligen bara en sak: oförtjänt uppmärksamhet"

Ibland blir dock figurerna lite staffageartade, ordväxlingen känns mera som repliker och regianvisningarna lyser igenom.

Och det är synd. Juli Zeh är en angelägen författare, liksom hennes ämne; statens krav på säkerhet visavi individens rätt till privatliv.

Men kanske hänger det samman med att Corpus Delicti från början var en teaterpjäs innan den skrevs om till roman och sedermera även blev ett musikstycke som Juli Zeh framförde på 2009 års bokmässa i Frankfurt tillsammans med sitt band Slut!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".