Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bolins blogg: Marianne Richter och mattorna

Publicerat onsdag 19 januari 2011 kl 13.02
Ryamattan Kolmården av Marianne Richter. En av ryorna ur "Östergyllen"-serien.

Vissa frågor tenderar att hänga kvar i huvudet, dyka upp med jämna mellanrum för att därefter sjunka ner i nån del av hjärnans hårddisk där sånt som passar att grubbla på ligger dolt.

En av mina favoriter är: Vad betalade mina föräldrar för de trasmattor som grannen på landet, Olga Nilsson vävde åt dem sommaren 1960? Nu kan det mycket väl tänkas att Olga gav ett kompispris, men det jag är ute efter är hur man värderade hantverk på den tiden. En parallell fråga är: hur mycket kostade en vanlig röllakanmatta som ett nygift par la på golvet i bostaden samma år? Hur många delar av månadsinkomsten tyckte man att en matta var värd?

Varför kan vi inte tänka oss att betala för hantverk idag? Om det inte gäller badrums - eller köksinredning. Varför låter det som ett skämt att betala 40-50.000 för en matta anno 2010? Jo, jag vet "vem har råd", "hur skulle vanligt folk kunna" och jag själv skulle heller aldrig betala så mycket för en matta.

Men det borde jag. Bara att börja spara.

Låt mig börja i en annan ände (härligt med blogg där nyheten kan komma efter en evighetslång inledning....):

Marianne Richter är död, 94 år gammal. Hon var textilkonstnärinna och en av de ledande formgivarna på Märta Måås Fjetterström på fyrtio - och femtiotalet, hon gjorde även textila vävnader för bla FN och mängder av svenska offentliga miljöer.

Just Märta Mååsmattorna kostar en del även i dag. Det är lätt att känna igen MMF-märkningen och det är nästan de enda mattor som det talas (tjatas..) om. Men om man hittar någon av Marianne Richters ryamattor, tex någon ur den maskinvävda men ack, ack, ack så läckra Östergyllenserien så kan man ofta hitta dem för under 500 spänn! Och då talar vi om helt enastående konsthantverk.

Åter till femtiotalet. Jag har en stark känsla av att man inom medelklassen ansåg att en bra matta kunde få kosta ett par månadslöner. Dvs det var något som det samlades till, som man önskade sig som bröllopspresent och som man sedan hade hela livet. När det var Märta Måås-utställning på Liljevalchs häromåret så frågade jag väverskorna hur lång tid det tog att väva en normalstor matta. Jo, svårt att säga, men jag uppfattade det som att en vävtid på mellan tre och fem veckor var inget ovanligt. Räkna en låg månadslön för väverskan (alltid en kvinna) lägg på vinst, moms pålaga ut i butik transpport mm och tja där har ni de 40-50.000. Lågt räknat.

Att resa till Thailand med två barn kostar, lågt räknat 50.000. Kanarieöarna ungefär hälften.

Och hur glada blir inte barnen om ni säger: Ungar - det blev en matta istället!!!!! Bada kan vi göra i simhallen.

Marianne Richter är död. Hylla henne genom att leta efter hennes mattor på auktioner och loppisar. Så har ni råd med Kanarieöarna också.

Men fundera också en stund på vad vi lägger pengar på och hur konsumtionsmönster förändrats under decennierna. Och kanske också på varför allt måste tillverkas av flinka barnfingrar i ett fjärran land för att vi ska uppfatta det som prisvärt.

/Gunnar Bolin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".