Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Konstnärligt och naket när Moderna satsar på foto

Publicerat torsdag 24 februari 2011 kl 07.46
Mårten Arndtzén: "Inte ett rakt dokumenterande snapshot så långt ögat når"
(2:36 min)
1 av 6
Del ur I Am the Runway of Your Thoughts, 2008. Foto: Annika von Hausswolff
2 av 6
Mirrors, 2009. Foto: Miriam Bäckström.
3 av 6
Bibliothek, 1999 (beskuren). Foto: Andreas Gursky
4 av 6
Presumed Innocence II, # 2, 1997 (beskuren). Foto: Liina Siib.
5 av 6
Aftermath #2 (beskuren). Foto: Vibeke tandberg.
6 av 6
Cindy Sherman Untitled, 2008.

I dag öppnar Moderna museet med en delvis ny presentation av sina samlingar. Det är den stora satsningen på fotografi under 2011 som inleds med I kamerans våld, en hängning av foton ur museets omfattande samling på omkring 100.000 bilder. Första urvalet består av konstnärlig fotografi och fotobaserad konst från 1970-talet till idag.

När Fotografiska museet lades ned som egen avdelning på Moderna i slutet av 1990-talet var det med argument som att film och foto inte längre betraktades som mindre värda än måleri och skulptur och att de användes på alla möljiga sätt inom samtidskonsten.

Konsten gjorde inte längre någon skillnad mellan foto och andra tekniker - så varför skulle museet göra det?

Men nu har det plötsligt visat sig att folk ä l s k a r fotografi, inte minst genom den privata konsthallen Fotografiskas exempellösa publiksuccé. Och nej, inte videoinstallationer eller fotobaserade undersökningar av det ena eller andra, utan just fotografi.

Så Moderna, som vant sig vid att vara poppis hos publiken, gör snabbt helt om och lovar att fylla hela museet med foto, åtminstone i år. Man tänker till och med visa publikens egna bilder framöver. Men man börjar, lustigt nog, med en utställning som tar i så den nästan spricker för att befästa fotografiets konstnärlighet.

Inte ett rakt dokumenterande snapshot så långt ögat når, istället får vi Hiroshi Sugimotos abstrakta havslandskap och Cindy Shermans maskerader och Duane Michals handskrivna meddelanden om omöjligheten i att återge verkligheten som den är, så nä, därför blev det ingen bild.

Som om vi fortfarande behövde övertygas om att foto verkligen är konst. Inte bara registrerad verklighet.

Avdelningen med östeuropeisk fotografi från 1990-talet är ett välkommet avbrott från övertalningsförsöken. Jag känner ögonblickligen igen Galina Moskalevas porträtt av barn och ungdomar från Tjernobyltrakten, alla med ett litet ärr på halsen, efter en canceroperation. Bilder som, uppenbarligen, borrade sig fast någonstans i min hjärnbark när jag såg dem för drygt tio år sen i utställningen Efter muren på Moderna. Sannolikt för att de både berättade något väsentligt om verkligheten, och var bra konst.

Det blir en del naket också. Eva Klassons extremt intima, och i stort sett bortglömda kroppsfotografi från 70-talet sätter myror i både huvudet och magen. Men att placera Sally Manns nakna barn på samma vägg som Robert Mapplethorpes kostymklädda penis och Helmut Newtons raffinerade pinuppor är kanske inte smart.

Å andra sidan dyker Kungen också upp mitt i alltihop, med både svärd och uniform, i Hans Geddas porträtt. Och det är ju faktiskt ganska kul.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".