Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Bror Hjort på hemmaplan fångar Fröding finast

Publicerat torsdag 24 februari 2011 kl 08.54
Fröding på Bror Hjorts Hus
(2:10 min)
Bror Hjorth, Fröding, 1922

Det uppmärksammas på många sätt och på många håll att det i år är hundra år sedan poeten Gustaf Fröding dog. Museet Bror Hjorts Hus i Uppsala tar tillfället i akt och visar utställningen Fröding i bild (till 6:e mars). Fröding porträtterades i flera skulpturer av Bror Hjorth och de visas tillsammans med grafik, bronser, målningar och foton signerade ytterligare ett 20-tal konstnärer, både Frödings och våra samtida. Richard Bergh, Carl Eldh, Stig Olson, Karin Broos och Gustaf Faestad för att nämna några. Måns Hirschfeldt har sett utställningen.

"Hans blåvita fjärrsynta blick såg långt över det närvarande, bort mot avlägsna höjder..." Det är Richard Berghs ord när han står inför Fröding i sjuksängen, ett första intryck som efter flera års arbete kom att att resultera i det mest berömda av alla Frödingporträtt. På Bror Hjorts Hus finns en av Berghs skisser, blicken är just vitblå, men också mycket mänskligt ledsnare än i den mer heroiska slutversionen.

För många har det nog blivit sinnebilden av den sjuke Fröding, knappt närvarande men ändå storartat sorgsen. Redan halvägs till Olympen med bara skägget som håller honom kvar på jorden.

I Carl Eldhs rätt utstuderade diktarfurstebyst från 1905 är det stora skägget så tungt och nedåtsträvande att Fröding tycks vara på väg att helt tippa över ända och påsarna under ögonen ser ut väga som det brons de är gjorda av. Och i en gravyr av Börje Sandelin blir Fröding till sitt eget gråberg som tronar högt över granarna. Eller ett förstenat bergatroll. Det var nog inte mening att han kanske ändå mest liknar en höstack, men det gör ju inte så mycket egentligen - den associationen funkar ju också. Och Gustaf Fjaestads affischliknande blyertsteknik får Fröding att framstå som att han ska uppträda på Gröna Lund och så var det väl inte heller tänkt.  Men är inte heller helt fel.

I fotografierna när han själv kunde välja hur han ville framtona, så ser Fröding mycket trotsigare ut, armarna är ofta bestämt knäppta över bröstet och och blicken har sting. Där är tyngden hans egen, och inte hela världssmärtans. Till och med skägget pekar uppåt som av en kvardröjande kraft.

Den konstnär som ändå ger den mest komplicerade bilden av Fröding är Bror Hjort, passande nog när det är honom vi är hemma hos. I hans former finns en folklighet som andra förbiser, och en sång. Men Fröding håller sin lyra krampaktigt som om den också var en gallergrind. I en träbyst visar poeten till och med tänderna och det grovt snidade, taggiga håret får honom att likna ett assyriskt väktarlejon. Men i en annan har huvudet lossnat från axlarna och lagt sig likt en omkullvält gravsten över kroppen. Det är en uppriktighet som är, ja halsbrytande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".