Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Billing besjunger den öppna gemenskapen

Publicerat onsdag 2 mars 2011 kl 12.30
Mårten Arndtzén: "som vanligt blir det både medryckande och vackert"
(2:36 min)
1 av 5
2 av 5
3 av 5
4 av 5
5 av 5

Johanna Billing gick ut Konstfack 1999 och är idag en av våra mest internationellt verksamma konstnärer. Bara under 2010 deltog hon i utställningar i Dresden, Brisbane, Sevilla, Tokyo, Vancouver och Kairo - med mera. Hennes senaste verk, filmen I'm Lost Without Your Rythm spelades in hösten 2008 i Rumänien, hade urpremiär sommaren 2009 i London och visas först nu i Sverige - på galleri Crystal i Stockholm.

Oktober 2008, i Rumäniens tredje stad Iasi. Sirener och herrelösa hundar som rotar i soporna. I ett ståtligt kulturhus från kommunisttiden leder den svenska koreografen Anna Vnuk en workshop med lokala dansamatörer och teaterstudenter.

Silence please... and start!

Johanna Billing och Anna Vnuk har jobbat ihop förr. I Billings examensarbete från Konstfack dansade hennes klasskompisar i en koreografi av Vnuk. Sen dess har Johanna Billing fortsatt göra små filmer om mänskor som gör saker tillsammans. Alltid utan dialog, men ofta till musik.

My heart slow down, won't you beat a little slower...

Den här gången är det en svensk låt om hjärtklappning som bildar stommen i en film om frihet och gemenskap i det postkommunistiska Östeuropa. Det är ett sätt att se den.

De inledande bilderna på hundar som rotar i sopor är kanske lite schablonartade, men så är hon inte heller ute efter att skildra social misär. Utan, tror jag, att formulera ett hopp.

Det är visserligen nog så vardagligt, det som utspelar sig: en workshop i modern dans. Improvisationer i grupp. Men i just den här inramningen blir det synligt hur en sådan sak ändå går på tvärs mot det mesta i samtiden. Både just i Östeuropa, med sin historia - och på många andra håll där "performing arts" blivit liktydigt med individuella prestationer inför en allvetande jury.

Men här handlar det inte om att behålla sin plats i rampljuset. Utan om att skapa något helt nytt, tillsammans. Vad som helst kan hända.

You see I'm lost without your rythm...

"I'm Lost Without Your Rythm", som filmen heter, är en sorts lovsång till den öppna gemenskapen, den som får människor att växa istället för motsatsen. Som vanligt bygger Billing en egen "koreografi" med hjälp av musik, blickar och rörelser - och som vanligt blir det både medryckande och vackert.

Möjligen ryms, på sikt, en fara i hennes mästerskap i just det här formatet: dialogfria filmer på runt en kvart. Det kan vara dags för Johanna Billing själv att göra något helt nytt.

Varför inte en långfilm? Det skulle kunna bli något stort.

Mårten Arndtzén, SR Kulturnytt
marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".