Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Lyrik

Niklas Söderberg är en upprorisk ande

Publicerat fredag 4 mars 2011 kl 08.54
Göran Sommardal recenserar I bruk, brukare av Niklas Söderberg
(2:33 min)
Niklas Söderberg. Foto: Pequod Press.

Trettio år gammal debuterade Niklas Söderberg 1994 med diktsamlingen Något om omvägar. Sedan dess har han skrivit ytterligare två diktsamlingar. I bruk, brukare är hans fjärde bok. Göran Sommardal tycker den är omöjlig att sortera in i det poetiska hållningsregistret och menar att Niklas Söderberg är en spännande poet.

När jag läste Niklas Söderbergs förra diktsamling, som bar den något konstifika titeln Om det håller om - då kunde jag ha svurit på att det var hans oavbrutna inbrytningar i livet med poetiska medel och hans lika hejdlösa inbrott i poesin med existensiella medel, som var hans särart. Ingenting fick vara i fred, inte livet, inte dikten, inte språket och framförallt inte förbindelserna däremellan. Då hade jag velat sammanfatta hans diktarbana, med de här orden: "Poesin är den form för mänsklig kommunikation som kan göra sig trovärdig genom att oavbrutet påpeka sin brist på trovärdighet."

När jag nu har läst hans fjärde, nyutkomna I bruk, brukare - lika omöjlig att sortera in i Det stora poetiska hållningsregistret som den förra, då är jag inte riktigt lika säker.

I stället för att leta efter de där eggande sprickbildningarna och avnjuta Söderbergs mod att fumla så begåvat och meningsfullt, att våga blottställa sin poesis allra innerstas innersta, så märker jag snart att jag nu, något överraskande, uppmärksammar den söderbergska fulländningen. Det är sant den här diktsamlingen är en samling dikter, medan de tidigare var diktsviter, eller åtminstone dikter i helkonserv. Det fick läsningen att hänga ihop. Och även om Niklas Söderberg fortsatt befinner sig på en plats där det är kort mellan nödvändig handling & nödvändig betydelse OCH nödvändig poesi, så är det just det avslutande, det sammanfattande uttrycket så faller mig i ögonen:

Jag dryper mörk, skymd vet jag inte vad jag heter i dina händers dunkel, jag måste komma ihåg att be dig glömma mig oftare sol, ofött barn.

Fortarande är Niklas Söderberg en upprorisk ande, och fortfarande en lika spännande poet, fast, ja, läs själv.

som en bön
till stället där Gud fanns
och som nu bara är ett ställe men
ändå ett ställe.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".