Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Film

Atleten är hypnotiserande vacker

Publicerat fredag 4 mars 2011 kl 10.38
"Alla detaljer i filmen andas den bästa kvalitet"
(2:38 min)
1 av 3
Ensam man tävlar mot hela världen i Atleten. Foto: Folkets Bio.
2 av 3
Atleten Abebe Bikila. Foto: Folkets Bio.
3 av 3
Foto: Folkets Bio.

Atleten är en biografisk film om den etiopiske maratonlöparen och nationalhjälten Abebe Bikila. Regisserad och skriven av och Davey Frenkel och Rasselas Lakew, den sistnämnda syns även i huvudrollen.

Abebe Bikila sprang barfota in i alla etiopiers hjärtan när han som första afrikan någonsin vann ett OS-guld. Att det var i Rom 1960, knappt 20 år efter att Mussolinis styrkor drivits ut ur Addis Abeba gör inte saken mindre fylld av den mot alla-odds-känsla som präglar Abebe Bikilas karriär och som såklart också präglar filmen om honom.

Atleten är en klassisk film om den ensamma mannen som tävlar mot hela världen - och vinner. Och trots att mannen som hjälte är en uttjatad genre så vinner även filmen.

Handlingen börjar 1969 och Bikilas enda mål är att springa ett sista OS-maraton, i München om tre år. Men man vet ju att Bikila skadas i en bilolycka och blir förlamad.

Men trots det så är atleten ändå en spännande film. Och en snygg film dessutom.

När Bikila springer barfota genom Romkvällen i sitt silkestunna gröna linne med korta röda shorts och två stora vita ettor som ser ut att vara målade på ryggen är han hypnotiserande vacker.

Och det är inte bara Bikila och hans kläder som är snygga utan alla detaljer i filmen andas den bästa kvalitet. Om det så är tyget i livgardets uniformer, Abebe Bikilas svenska tränares kostymer eller honungsflaskorna i baksätet på Bikilas utsökta Folksvagenbubbla.

Bara en gång håller det på att bli för melodramatiskt. När löpningen i den röda leran bytts ut mot snö och norsk hundslädestävling och solen bryter genom molnen och försynen är ett faktum. Då blir det, i en sekund, för mycket. 

Sen griper soundtracket in. Och i stället för att avsluta filmen med smak av för mycket honung i munnen så får det isländska bandet Sigur Ros och några norska hundar mig istället att nästan resa mig i salongen och stämma in i hyllningarna till Atleten Abebe Bikila.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".