Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Det bultar ett hjärta under Roy Jacobsens all gullighet

Publicerat måndag 7 mars 2011 kl 07.45
60-tal, förort, barndom, gullighetsträsk
(2:55 min)

Norska författare brukar påstås har svårt att slå igenom hos den svenska publiken. Men Roy Jacobsen hör till undantagen. Förra året kom hans kriminalroman Marions slöja, nu kommer hans tionde roman på svenska, Underbarn, i översättning av Staffan Söderblom.

Det är 60-tal, det är rekordår, det är förort, det är barndom. Mönstret under alla tidsmarkörer i Roy Jacobsens nya roman Underbarn känns igen. Man kan byta 60-tal mot 50-tal och få Reidar Jönssons Mitt liv som hund. Eller ta bort ett par decennier till och få Åke och hans värld eller…

Ja, romaner om barndomar finns det många och de första kapitlen av Jacobsens Underbarn dignar av genrekunskap.

Berättaren är en skrivande pojke – som hos P C Jersild i Barnens Ö – och Roy Jacobsen missar inte genrens möjligheter: de tragikomiska sammandragen av händelser, det på en gång vuxna och barnsliga som släpper fram både skrattet och smärtan. Och så naturligtvis det gripande i barndomar som redan Dickens visste betydelsen av.

Men genren har också sina risker, farligast är kanske gullighetsträsket. Och Roy Jacobsen inte bara plaskar i kanten av det, han vadar oförskräckt rakt ut i sentimentalitetens sega bottenslam, övertygad om att han ska komma på fast mark.

Huvudpersonen Finn är oemotståndligt gullig i sin lojalitet med modern. Och hans kärlek till den halvsyster som oväntat anländer är hjärtekrossande.

Jacobsen är driven som en producent av tv-såpor när han porträtterar släktingar, lekkamrater och vuxna i bostadsområdet i Årvoll utanför Oslo. Och sommarlovsskildringen är ett mästarprov av sorg och solsken. Ja, boken är som gjord för att filmatiseras.

Men det som gör den läsvärd, är något annat än skickligheten. Det är den oro som bultar under berättelsens smarthet.

Finn för pennan och här var låter han oss ana att allt ändrades under det 60-talsår vi följer. Året då Finn fick en syster och mamma ett nytt barn och dessutom en intressant hyresgäst.

Denna oro, denna tvekan om hur man ska tolka det som händer, är Jacobsens adelsmärke som författare. Den fanns i förra årets Marions Slöja, en kriminalroman som inte har genrens säkra rörelse framåt mot lösningen utan där allt är osäkert därför att poliserna tyder samma händelser så olika.

I Underbarn ligger uppgiften att tyda hos läsaren så man måste spana mellan orden för att förstå att berättelsen om den stora syskonkärleken mellan Finn och hans halvsyster Linda också är romanen om ett svek av det slag som står bortom all förlåtelse.

Här som i Marions slöja handlar det om arv som styr vår blick, vår tolkning av pusslet Världen, och om det är möjligt för två närstående att lägga ihop bitarna till samma bild.

Jag önskar att Jacobsen gav sig direkt på sitt ämne nästa gång. För det hjärta som bultar under all gullighet i Underbarn verkar kräva en egen berättelse av betydligt kärvare slag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".