Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | scen

Häpnadsväckande aktuellt från tiden kring 1930

Publicerat måndag 7 mars 2011 kl 07.45
"Oratorium för varje tid där orättvisa och utsugning finns"
(2:41 min)
1 av 3
2 av 3
3 av 3

Två pjäser från tiden kring 1930 hade premiär i Göteborg i helgen. På Folkteatern regisserar Melanie Mederlind Bertholt Brechts Heliga Johanna från slakthusen, skriven 1929, i översättning av Maria Tellander. På Backa teater regisserar Mattias Andersson Yvonne (prinsessa av Burgund), skriven 1935 av Witold Gombrowicz, i översättning av Mira Teeman.

På Backa teaterns affisch är hon en groda, hon Yvonne, en groda som aldrig kan bli någon prinsessa.

En av de där andra är hon, de där som ligger bland de sopor, madrasser och gamla toalettstolar som vi går förbi innan vi kommer in i Ulla Kassius illorange scenrum. En bar, ett hippt ställe för prinsen, eller ja, här är det inte bokstavligen ett hov, men närapå, med alla hans vänner i sina snygga svarta svidar.

Och Emelie Strömbergs Yvonne sitter bara där i publiken och någonting, är det jeansen, munkjackan, håret, blicken, ja någonting med henne gör att Peter Viitanens Filip bara måste börja mucka, mobba och driva med henne. Eller ännu värre, gifta sig med henne, bli kär i henne, våga kyssa grodan…

Gombrowicz idé om att våra jag skapas i en viss situation och i en viss form ligger ju helt rätt i tiden. Tänk bara Facebook, tänk ”utanförskap”, tänk ”invandrare”. Och Yvonnes form är den utanförskapliga, den som rymmer det där svaga, klibbiga, behövande som hotar att ta sig in, ta över.

Det här är en riktigt läskig och väldigt sammansatt föreställning, Mattias Andersson visar än en gång sin förmåga att dammsuga samtidshörnen med en klassiker och hitta teaterguld, och hans ensemble är en samspelt blodtörstig flock med Alexander Salzbergers påkornet-spelade Cyril i spetsen.

Även Lars Väringer och Maria Hedborg som Filips föräldrar hittar tonfallen, formen, och visar på den bräckliga hinnan mellan innan- och utanför, över- och underordning.    

Brechts pjäs ”Heliga Johanna från slakthusen” handlar också om de där uppe och de där nere. Johanna Dark, frälsningssoldaten i Sanna Ingermaa Nilssons omedelbara och intagande gestalt står där med sitt uppfordrande pekfinger i luften på Folkteaterns Röda scen.    

Katrin Nottrodts scenrum är helt svart med de råa industriväggarna, slakteriarbetarna en kör och mellan Johanna och Anders Granells köttkapitalist Mauler utspelas kampen om det samhälleligt möjliga.

Melanie Mederlind har förenklat och renskurat pjäsen till att bli ett vackert oratorium för, inte bara vår tid, utan kanske för varje tid där orättvisa och utsugning finns.

Möjligtvis väl tidlöst kan jag tänka, uppsättningen känns, lite paradoxalt, som gjord för en annan tid - en tid som inte liknar pjäsens lika mycket som vår.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".