Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Litteratur

Utmärkt biografi om rubrikskapande Bang

Publicerat tisdag 8 mars 2011 kl 11.41
"Hon ville ju vara inte halvbra, eller lite bra. Utan bäst"
(2:51 min)
Barbro Alving, Bang. Foto: Scanpix.

Barbro Alving, detta journalistikens och feminismens helgon, föddes i Uppsala den 12 januari, 1909. Hon blev Sveriges genom tiderna mest berömda journalist. Hon skapade själv rubriker, vare sig det handlade om att vara ogift mor, sitta på Långholmen för att ha vägrat civilförsvar, eller göra sig skyldig till "vansinnesomkörning". Beata Arnborg har skrivit den första biografin om Barbro Alving, med titeln Krig, kvinnor och gud. Ulrika Knutson har läst den.

Uppskjutardjävulen.

Ordet är Bangs, men alla journalister känner honom. Han sitter och flinar här och nu. Titta på klockan! Hur ska du få ihop den här drapan? "Kakan" skulle Bang ha sagt på trettiotalet. Kaka är ute, men vi har ju knäck. Bara det förminskar, tar ner, avdramatiserar. Bara det blir klart! Och helst i går.

Bang var bara 27 år gammal när hon rapporterade i Dagens Nyheter från Berlin-olympiaden, och hennes roliga och vassa reportage gjorde succé. Hon hyllades vid hemkomsten som dagens guldmedaljörer. Att hon pallade för trycket! Hon dränkte sig i jobb, och inte bara i jobb. Hon slet, och hon söp, skriver Beata Arnborg, lakoniskt.

Beata Arnborg har skrivit en utmärkt biografi, livfull och lättläst. Hon har ett bra tonfall, älskar inte ihjäl sitt objekt, vilket händer så ofta, utan har också plats för kritik. Som Bangs artiklar om rättegångarna mot Quisling efter kriget, "en ynklig, kallblodig, rävaktig figur". I rättvisans namn var Bang inte stolt över de flosklerna själv.

Hon ville ju vara inte halvbra, eller lite bra. Utan bäst.

När Barbro 1937 reste till inbördeskrigets Spanien var det farligt. DN tvådde sina händer - och telegraferade pengar. Dessutom var hon i sjätte månaden, men det talade hon inte om förrän hon kom hem. När dottern Ruffa föddes 1938 var hon som svaret på jungfruns bön i befolkningsfrågan. Alva Myrdal applåderade säkert när Intelligent yrkeskvinna blev ensam mor. Tidningarna talade om "pionjärmamma" och "Bang-barn". Så vidrigt.

Beata Arnborg ligger nära Bangs egna brev och dagböcker. Det är svårt att vrida sig ur Bangstilens grepp. Hennes kontrollbehov överlever graven. Biografin innehåller alltså inte så mycket nytt, men den livsavgörande vänskapen med Elin Wägner och hennes Fogelstadpacifism får ordentligt utrymme, liksom den andliga törsten. Men man vill ju veta mer. Om Bangs vänskap med Karin Boye, om livskamraten Loyse, om systern Beat-Sofi och hela det yrkesarbetande kvinnokollektivet som Bang på samma gång representerar och skiljer sig ifrån. Hela detta gäng som i Bangs tappning, framstår så förbluffande samtida, på språng mellan Operabaren och Freden, vårdande sina olyckliga kärlekar och sina gräsliga baksmällor. Och sitt världssamvete!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".