Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Lyrik

Jesper Svenbro fångar hur en människa fungerar

Publicerat fredag 11 mars 2011 kl 08.54
"Stroke har fört ihop troende knäppta händer med forskarens söndersmulande"
(2:16 min)

Jesper Svenbro är litteraturforskare och sitter i Svenska Akademien sedan 2006. Som poet debuterade han redan 1966 med diktsamlingen Det är idag det sker. Sedan 1990-talet har ett tiotal samlingar av honom getts ut, ofta med dikter som rör sig obehindrat mellan det antika Grekland och barndomens Skåne. Jesper Svenbros nya diktsamling heter Inget andetag är det andra likt.

Hans nya bok är på omslaget täckt av hav och horisont, med formationer på himlen: ”De vita molnen är din fotsida klädnad, / o Gud” står det på sidan 26. Med bokens titel Inget andetag är det andra likt för det hela för en sekund tankarna till en mumbojumbobok om livets mening, en sådan som ligger bredvid Kay Pollaks Att välja glädje i en affär som doftar rökelse.

Men det här är något helt annat.

I Jesper Svenbros diktsamlingar är det alltid mycket vatten. Det får barndomens kor att råma, människor att överväldigas ”av detta att finnas till vid ett sommarhav”, som det heter i en dikt från 1996.

En stroke har kastat omkull Jesper Svenbros sarkasmer. Nu är varje fotsteg ”ett underverk”. Den första sviten med ”Tio dikter från botandets frist” är mycket intressanta svar på hur lycklig, lättad, frälst poesi kan se ut. Den behöver inte bli jolmig. Den kan likna en Tranströmer i bön eller en akademiker i stilla extas.

Överlevandet föder lovsång och han sjunger med avundsvärd lätthet, som om poesin var hans modersmål, om Johannesevangeliet och Guds oändlighet. Som om prästsonen Svenbro tack vare hjärnblödningen verkligen får ihop Fader Hur med Fader Vår, de troende knäppta händerna med forskarens söndersmulande.

Det märkvärdiga är att diktsamlingen så väl fångar hur en människa fungerar. Redan efter 50 sidor lägger poeten märke till hur sarkasmen kommer tillbaka i hans dikter. ”Behovet att alltid ’ha rätt’ / har plötsligt vuxit sig starkare  / än den enkla impulsen till lovsång”, skriver han då.

Så landar boken där de flesta av oss landar efter en frist. I en gråljummen vardag som endast stundtals minner om miraklet vi var med om.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".