Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Michal Witkowski slår hårdhänt åt alla håll

Publicerat tisdag 12 april 2011 kl 07.45
Katarina Wikars: "En snabbspolad speedad variant av Pasolini"
(3:14 min)

Hans förra roman Lubiewo gjorde skandal i Polen och översattes en uppsjö språk. Nu är Michal Witkowski tillbaka med Margot, som utspelar sig på långtradarfik och bland 3000 tevekanaler på Polsat. Den finns nu i svensk översättning av Stefan Ingvarsson och Emi-Simone Zawall.

Det är polsk landsbygd fast nästan Amerika, in the middle of nowhere, Hotel Nebraska med tusen tomma rum, och på andra sidan en lerig åker. Metamorfoserna är inte lika subtila som på Ovidius tid, i Michel Witkowskis roman Margot får man dessutom själv ordna med förvandlingen.

Margot heter egentligen något annat, hon är det kuvade barnhemsbarnet som rymmer och tar kommandot över kylbilarna, ser till att hamna högst upp i långtradarhierarkin och dessutom iscensätter sina egna märkliga porrfilmer i nattens skogar.

Vi har den rullstolsbundna snaggade ensamma flickan Joanna som köper en kommunikationsradio på nätet och blir alla långtradarchaffisars skyddshelgon, för vi är nu en gång för alla i en katolsk kontext om än sönderfallande.

Michel Witkowskis förra roman Lubiewo hade mer karaktären av en rapportbok, om de gamla transorna som längtade tillbaka till kommunisttiden, vart tog alla soldaterna ur sovjetiska armén vägen?

Där fanns en ganska ömsint lite sorgsen ton mitt bland alla avsugningar, det fanns en tid då alla fick lov att vara feta och fula och få vara med ändå.

I Margot har Witkowski satt foten mitt i det samtida konsumtionssamhället, alla är sin egen vara, man får sälja sig själv bäst man kan, och då gäller det att vara solbränd, tandblekt, trimmad, tatuerad, lyft, fettsugen, liten hund under armen och klar.

Den tredje förvandlingen är den samtida Narkissos, Waldeks, bondpojken som via Big brother hamnar på alla simkort, i allas sexuella fantasier, i alla teveprogram som finns för att skära upp handlederna i direktsändning.

Han har lyckats sublimera det planlösa springandet hit och dit till en karriär, typecastad för att provocera utdöende intellektuella.

Witkowskis roman har för längesedan lämnat all disposition därhän, all politisk korrekthet vad gäller gullandet med minoriteter.

Han slår hårdhänt åt alla håll, pang alla välmenande journalister sim vill skriva om människor i marginalen, pang alla pedofilpräster i kyrkan, pang hans kulturklyschiga födelsestad Wroclaw, kommunismen och konsumismen, EU och andra världskriget.

Det är som om en snabbspolad speedad variant av Pasolini är tillbaka i en tid där alla har sina elektroniska biktstolar i fickan, redo att bekänna vad som helst för att få vara med en stund till.

Det är brutalt, det är satir, och det är fruktansvärt roligt medan det pågår, och det lämnar en sunkig eftersmak. Vilket nog är meningen. Vilken vidrig värld det blev.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".