Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
utrikes

Äkta finländskt i Sannfinländarnas kulturpolitik

Publicerat onsdag 13 april 2011 kl 08.54
"Vem som helst ska inte kunna göra vad som helst och definiera det som konst"
(2:32 min)
"Sampos försvar" av Akseli Gallen-Kallela och Jean Sibelius. Foto: Gunnar Lundmark/Scanpix.

Det framgångsrika populistiska partiet Sannfinländarna kommer att allt att döma att bli en maktfaktor inom finländsk politik efter riksdagsvalet på söndag. Men partiets förslag på kulturpolitik skrämmer många finländare.
– Det skulle inte finnas någon Sibelius om vi inte fått impulser från övriga världen, säger poeten, jazzmusikern och före detta kulturministern Claes Andersson.

– Det skulle innebära att vi skrotar hela vårt välfungerande utbildningssystem när det gäller musik, bildkonst, dans, teater och så vidare. Det skulle vara en total katastrof, säger Claes Andersson.

Sannfinländarna vill lyfta fram "bevarandet av det finska kulturarvet" som det finska nationaleposet Kalevala, kompositören Sibelius och konstnärer som Edelfelt och Gallen-Kallela. Postmodern konst ska däremot lämnas utanför det offentliga stödsystemet. Men Claes Andersson tycker att det är fel att se dom äldre konstnärerna som särskilt finländska:

 – Allt är importvara, det skulle inte finnas någon Sibelius, Edelfelt eller Gallen-Kallela om vi inte vistats i Tyskland, i Frankrike och fått impulser från Europa och andra håll i världen. Det här talet om att det skulle vara något speciellt nationellt finländskt över vår kultur, det är en missuppfattning helt enkelt.

Vad Sannfinländarna definierar som postmodernt står dock inte i valprogrammet, men klart är att partiet inte pratar om en konsthistorisk stilriktning utan mer om sådant man inte gillar.

Eller som partiets viceordförande har uttryckt det "Vem som helst ska inte kunna göra vad som helst och sedan definiera det som konst". I alla fall vill inte partiet att man ska få statligt stöd till det.

Men vad vill egentligen Sannfinländarna med sin kulturpolitik? Ja, partiledaren Timo Soini ser det delvis som en markering att politikerna inte kan sitta på sina höga hästar och bestämma vad som ska vara konst.

– Vad kulturen beträffar är det så att alla kan utöva vilket slags kultur den vill, men vårt mål var också att säga till människorna att: "se hur högt upp i elfenbenstornet de är", säger Timo Soini.

Oavsett om Sannfinländarna kommer att hamna i en regering eller inte efter valet på söndag så har partiet blivit så stort att det är en maktfaktor att räkna med i finländsk politik konstaterar poeten Claes Andersson från sin skrivarlya. Och han fasar för att dom andra partierna ska tvingas anpassa kulturpolitiken till Sannfinländarna.

 – Det skulle leva till en inskränkthet och en sorts albanisering av hela vårt kultur och konstliv. Så det måste man ju ta på allvar det hotet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".