Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Du får förstå ett trasigt förtvivlat ögonblick

Publicerat torsdag 14 april 2011 kl 07.45
Elin Claeson hamnar i huvudet på en djupt patriarkal, värdekonservativ man
(2:06 min)

Den Goncourprisbelönta romanen "Tålamodets sten" kom ut på svenska för ett par år sedan och uppskattades av svenska kritiker. Författaren Atiq Rahimi är afghanskfödd och lever i exil i Frankrike där han också är verksam som filmare. Nu har hans tio år gamla debutroman, Jord och aska, översatts till Svenska av Kristina Ekelund.

Impulsen att blåsa dammet från sidorna hänger kvar efter läsning, en känsla av att det samlats något finkornigt brungrått i ögonvrårna.

Men det är ju "bara" litteratur, så när jag lägger ifrån mig den 70 sidor långa berättelsen om mannen Dastaguir, sonen Murad och sonsonen Yassin, finns den afghanska sanden förstås bara i minnet.

Men där stannar den. Atiq Rahimi har på dessa få sidor beskrivit ett trasigt, förtvivlat ögonblick - efter förödelse och massaker och övergrepp - och samtidigt gett mig inblick i en för mig helt främmande värderings- och tankevärld.

Så här: Läsaren möter Dastaguir när han sitter lutad mot ett broräcke och väntar på en bil som ska ta honom och sonsonen den sista biten in till en gruva där pojkens far arbetar.

De ska berätta att hembyn utplånats av sovjetiska soldater, att alla är döda. Och att bomberna gjort den lille pojken döv, fast han inte fattat det själv än.

Det hela är berättat i Du-form vilket är rätt ovanligt. Jag upplever det som befriande att slippa ett Jag eller ett Han.

För här erbjuds jag att förstå både den som betraktar och berättar: det vill säga författaren som säger till exempel: "Dina ögonlock öppnas. Du känner hur huden badar i kallsvett" - samtidigt som formen ger mig möjlighet att vara själva du:et.

Det Atiq Rahimi också gör på sitt försynta och elegant fåordiga vis är att han låter mig dela huvudpersonens värderingar och vara samtals- och tankepartner när han refererar till ett för mig helt okänt klassiskt persiskt diktepos.

Och när den yrande sanden lägger sig på nattduksbordet har jag varit inne i huvudet på en djupt patriarkal, värdekonservativ man präglad av hederskultur - och förstått honom! Det är rätt stort faktiskt.

Rahimis egen filmatisering av berättelsen vann pris vid Cannesfestivalen år 2004.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".