Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
reportage | konst

Afrikansk samtid med tung historia och bister humor

Uppdaterat torsdag 14 april 2011 kl 10.16
Publicerat torsdag 14 april 2011 kl 07.45
Karsten Thrufjell rapporterar från ARS 11 i Helsingfors
(3:07 min)
1 av 3
Afrikanskt är temat för ARS 11. Foto: Karsten Thurfjell/Sveriges Radio.
2 av 3
Mary Sibandes storslagna ryttarstaty. Foto: Karsten Thurfjell/Sveriges Radio.
3 av 3
Baaba Jakeh Chande från Zambia virar in träden framför museet i rött tyg. Foto: Karsten Thurfjell/Sveriges Radio.

Vart femte år genomförs ARS, den stora internationella konstmönstringen i Helsingfors - så ARS 11 blir 50-årsjubileum, vilket firas med samtidiga utställningar på 12 andra orter, bland annat kulturhuvudstaden Åbo och på Hallwylska museet i Stockholm. Huvudutställningen på Kiasma, museet för samtidskonst i Helsingfors, öppnar i dag torsdag, med ett 30-tal konstnärer med afrikansk anknytning.

Vad man skulle kunna tro är att några ovanligt ilskna finländska taxichaufförer hörs utanför Kiasma. Men det är nigerianen Emeka Ogboh som låter stadsljud från 10-miljonerstaden Lagos, en av Afrikas största metropoler, spola ut över platsens vanligtvis ganska stillsamma trafikbrus. 

Strax intill håller Baaba Jakeh Chande från Zambia på att vira in träden framför museet i rött tyg, inför den performance han ska hålla vid öppningen i dag.

– Att klä in träden influerar folks syn på träden. Hur de ser på tyget, materialet i naturen, det är ett annorlunda sätt att se på tyg än när det används för kläder eller möbler, säger Baaba Jakeh Chande.

Att få oss att betrakta de rödklädda trädens gestalter är för Baaba Jakeh Chande ett sätt att återknytta till naturen, ett tema som återkommer hos flera av dom utställande konstnärerna, och då universellt snarare än lokalt.

Nigerianska Otobong Nkanga uppträder själv på sina fotografier, där hon som en jätte manipulerar ett modellandskap.

– Det handlar om att människan ändrar historien, rekonstruerar och tänker på landskapets framtid där vi sedan bygger upp vår egna arkitektur. Vi pratar om möjligheten för ett slut och sedan en ny början, säger Otobong Nkanga.

Är hon människa eller Gud när hon flyttar runt såväl byggnader som delar av naturen i landskapet? För Otobong Nkanga är det precis så som vi människor beter oss mot naturen: som gudar.

– Men naturen kämpar fortfarande tillbaka. Med tsunamis och översvämningar till exempel, säger hon.

Annars är förstås det specifika Afrika närvarande på den här utställningen som med utgångspunkten "Att minnas och väcka minnen" för samman många aspekter på kontinentens tunga historia. 

Inte sällan görs det med en bister humor, ibland lakonisk, ibland mycket expressiv, som sydafrikanska Mary Sibandes storslagna ryttarstaty, en magnifik motpol till alla statsmän och generaler.

– Det är en kvinna. Det är aldrig en kvinna på sådana här hästar. Och så är det en svart kvinna. Och till det en tjänstekvinna, säger Mary Sibandes.

Sophie, en svart sovande tjänstekvinna drömmer att hon håller sig lekande lätt kvar på en ystert stegrande häst, iförd en storslagen blå klänning som myllrar iväg långt bortom sans och vett. Det är en fantasibild som för oss blivit monumental verklighet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".