Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Litteratur

Orden byter plats hos Peter Waterhouse

Publicerat fredag 15 april 2011 kl 07.45
Orden byter helt kallsinnigt geografi
(3:01 min)
Kulturnytt har läst Peter Waterhouses "Pappren mellan fingrarna". Foto: Jung und Jung Verlag.

Den tyskspråkige poeten och brittösterrikaren Peter Waterhouse debuterade som poet 1984, och därifrån och fram till nu har översättaren Aris Fioretos tillsammans med författaren gjort urvalet till samlingen Pappren mellan fingrarna, som Göran Sommardal har läst.

Min allmänna utgångspunkt är att man alltid ska kunna läsa en dikt utan att behöva veta mer än en handfull om den skrivande. Måste man veta allt, kunde man lika gärna läsa det där, där det där alltet stod.

Men efter att ha läst översättaren Fioretos’ efterord har jag svårt att värja mig mot insikten att för den så in i märgen två-språkige Peter Waterhouse är själva grundvalen för språket, och därmed tingen, onaturlig, slumpmässig och ändå ofrånkomlig. 

Hos Waterhouse hinner bilderna aldrig bli metaforer. Det saknas det naturligt klistriga sentiment som behövs för att försena den fantasieggande överföringen så mycket att den ena språkliga saken ska hinna bli en sinnebild för en annan sak.

Eller är det tvärtom: Bilderna är redan från början metaforer, innan de hinner bli bilder. Vad som händer hos Waterhouse är hursomhelst att orden helt kallsinnigt byter geografi:

Vi vaknar och ser bara liknande vakna tomater.
Det är idel ljus och ljuset är en annan.
Som vore vi nu går vi vidare.
Gruppvis liknar vi gräslök.
De många vännerna i gräset.
Vi springer i vesslorna och kissar ur hästarna. 
Som kor vaknar vi ute.
Vi går inuti fotgängarna 
och hälsar med händerna.

Det är då jag tänker att det är den språkliga dubbelheten som ideligen tvingar tingen att bära och byta främmande bilder. Det märkvärdiga är att Waterhouses poetiska metod både pekar ut språkets godtycklighet – varför heter huvud huvud och inte kök, katten katt och inte kofta – samtidigt som tillvägagångssättet understryker den poetiska gestaltningens träffsäkerhet, när det beskrivande godtycket skapar en paradoxal igenkänning bortom den endimensionella identifikationen.

Man är för stjärnan en döpt sko,
eller så knyter man skosnörena åt en stjärna,
man sätter den passande hatten på ett huvud.
Hatten är snart fortfarande hatt,
men stora förskjutningar äger rum.
Natten är en hatt åt dagen. Solen går upp över en flintskalle.
    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".