Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Reportage | Scen

Människan är den nya guden

Publicerat fredag 15 april 2011 kl 14.34
Fyra kloner har fått i uppdrag av människan att hitta den nya världen
(4:57 min)
1 av 3
Eddie #14. Foto: David Richter/Sveriges Radio
2 av 3
Eddie#14 betraktar människans livsvillkor från rymden. Foto: Malin Holm.
3 av 3
Ester Claesson i Eddie#14. Foto: Malin Holm.

Människan som den nya guden är vad Malmöteatern Insites nya uppsättning Eddie#14 handlar om. I science fiction-pjäsen får man följa fyra kloner som färdas genom rymden i jakt på den nya världen. Och för ändamålet har man byggt om sitt teaterhus till ett rymdskepp.

Publiken slussas in i något som ser ut som insidan på ett djur, som om man satt i magen på det. Hela teaterrummet har byggts om. Det är Helga Bumsch som är scenograf.

– Jag har blivit inspirerad av en målning som ser ut som ett rymdskepp som ser ut som en räka. Och sen tänkte jag hur man ska göra ett rymdskepp i framtiden. Och då tänkte jag att man vill göra ett rymdskepp som läker sig själv, och som på något sätt styr sig självt och klarar sig självt som en organism, säger Helga Bumsch.

Med andra ord, om någonting går sönder här inne, skulle det laga sig självt?

– Njae, skrattar Helga Bumsch, man behöver en tekniker och andra människor som kan styra och kan sköta växthus och annat. Som kan se vilket håll de färdas åt. Man behöver några personer, men skeppet i det stora hela ska klara sig själv någorlunda.

Rymdskeppet är på väg i en rak färd genom rymden. De fyra klonerna har i uppdrag av människan att hitta den nya världen. För dem har människan blivit den nya guden, den som sitter på svaren. Men pjäsen i sig är en allegori över människans livsvillkor, säger regissören Ragna Weisteen.

– Människan svävar på en planet ute i rymden som åker på sin bana. Frågan är om vi någonsin kommer fram någonstans, eller om att bara upprätthålla det här livet är det som är vår mening. Jag har placerat fyra kloner på ett rymdskepp fullt av nedfrysta människor. Och deras uppgift är att föra Moonchild, deras rymdskepp, framåt i en viss kurs som människan har bestämt när de skickades ut från jorden. Och de tror att människan vet att den här kursen kommer leda dem till den nya världen. Men vi som är människor vet att människan har ingen aning om var en ny värld skulle befinna sig. Så de är på en lika meningslös färd som oss. Och i detta har de uppfunnit tron på människan, människan är deras Gud, säger Ragna Weisteen.

Artikeln fortsätter:

Allt knökar till sig när en av resenärerna börjar ifrågasätta det som de andra klonerna tror på. Hu man spelar en klon kan ju verka lite knökigt eftersom man inte vet hur en klon är.

– Man måste utgå först och främst som människa, hur man tänker hur man ska vara. Men sen är klonerna skapade på rymdskeppet, de har blivit upplärda av mänskliga röster som har gjort dem till vilka de är. Sen har de hårda regler hur de sköta sig på skeppet, vilket gör att det blir tydligt för oss hur vi ska agera som kloner, säger skådespelaren Mattias Hahne Thorbjörnsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".