Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Opera

Pang på rödbetan med Verdi

Publicerat måndag 18 april 2011 kl 08.54
Per Feltzin: Swisch och swosch med Verdi
(2:27 min)
Verdis Stiffelio på Kungliga Operan. Fotograf: Hans Nilsson

Nordisk premiär på en Verdiopera - det låter nästan osannolikt:  Verdi är ju en av de mest spelade operatonsättarna i världen - men det är sant.

Stiffelio, som den heter, skrevs just före Verdis tre gigantiska succéer Rigoletto, Trubaduren och La traviata.  Men hade omedelbara problem med censuren - huvudpersonen i Stiffelio är nämligen en präst som från predikstolen förlåter en otrohet - och den som varit otrogen är prästens egen hustru.

Men nu kan man alltså se Stiffelio på Kungliga Operan i Stockholm.

En ”ny” opera av Verdi alltså – mmmm – härligt!!! En högtidsstund på många sätt, i synnerhet som dirigenten Pier Giorgio Morandi leder Hovkapellet och kören med en enorm glädje och med rent febriga tempi.

Riktigt lika bra som de där tre mästerverken är inte Stiffelio, men med nästan lika bra som de kommer man långt. Det som fattas är en djupare känsla för huvudpersonerna, en medkänsla för de olika livsval de gör. Det blir lite rapsodiskt och fyrkantigt i både intrig och musikalisk gestaltning. Lite för mycket pang på rödbetan utan att Verdi byggt upp en förväntan.

Här kommer synden – swisch – här kommer förbannelsen - swosch - här mordet – swisch swisch och till sist förlåtelsen – swosch swosch. Det är häftigt ändå, och så har man Lena Nordin som den sorgset svekfulla hustrun. Hon har mognad, djup och kontroll. 100 procent trovärdig. Lars Cleveman i huvudrollen har en bärig och koncentrerad röst, men inte den italienska böjligheten.

De agerar i ett shaker/amish/laestadianskt samhälle, egentligen nutida, fast det ser ut som ett asketiskt 1900-tal. I taket finns tunga stockar som skapar ett tryck över människorna. På scenen finns två barn som iakttar föräldrarnas kamp, de skapar ett tryck hos oss i publiken. Regissören Tobias Theorell och scenografen Magdalena Åberg har lyckats bildsätta berättelsen. Det svartvita på scenen är helt i samklang med innehållet i den här snabba svartvita Verdioperan.

(Har man inte möjlighet att ta sig till Stockholm och vill man bilda sig en egen uppfattning sänder grannkanalen P2 direkt den 21 maj.)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".