Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Litteratur

"Jag försökte sluta äta djur, men jag kan inte"

Publicerat måndag 18 april 2011 kl 07.45
"Läs boken och hör av dig. Det är prata man vill efteråt"
(2:17 min)
1 av 2
Vegetarian, den amerikanske författaren Jonathan Safran Foer. Foto: Kuba Rose
2 av 2
"Äta djur" fick Marie Lundström att sluta äta kött - i tre månader. Foto: Lasse Hejdenberg/Scanpix.

Den amerikanska författaren Jonathan Safran Foer brukar räknas till USA:s främsta i en yngre generation, han är född 1977. Debuterade 2002 med romanen Allt är upplyst, och följde upp med berättelsen Extremt högt och otroligt nära. Hans tredje bok är en fackbok om djurfabriker och köttproduktionens storindustri, Äta djur, som fått stor uppmärksamhet i USA men också till exempel i ett land som Tyskland, med omfattande köttindustri.

Det finns ingen bok på detta jordklot som gått så direkt ner i mina matvanor och min vanmakt som denna. Jag älskar den, fast den ställer till fruktansvärda problem. Jag läste den på engelska när den kom, träffade författaren i New York där jag åt min sista hamburgare.

Medan jag tuggade hörde jag industridjuren skrika och lida in i sin död. Begrundade det faktum att hamburgarens kött i USA i genomsnitt är en härlig mix av grejer från uppåt 200 djur, som med stor sannolikhet slagits och förnedrats för att jag nu skulle få mumsa antibiotika och i värsta fall en släng av avföring och någon slakteriarbetares kiss. Inte otroligt alls.

Jag tuggade, svalde och sa adjö. Men: Foer är en stark själ, jag är en svag. Inom tre månader var jag köttätare igen, och när en vän bjöd mig på kebab, underbart gott, hörde jag mig själv säga: Jag försökte sluta, men jag kan inte. 

Boken Äta djur är ett resultat av tre och ett halvt års efterforskningar, två inhyrda faktagranskare, resor runt om i USA, intervjuer med slaktare och bönder.

Den är till för oss som kunnat dribbla bort veganrörelsens propaganda. En klok, rolig, välskriven bok som resonerar och visar på mänsklighetens grundvalar genom djurindustrins existens, den är mycket svårare att värja sig emot. Att läsa den är som att prata med en kompis som är som man själv tror att man är – vid midnatt på en lyckad fest.

Boken innehåller också brev skrivna av köttproducenter, vi får en ovanligt nyanserad bild av amerikaner. Här finns både smarta bönder och filosofiska slakthusbyggare. Riktigt bra litteratur är aldrig svartvit.

Djurindustrin är förbluffande ung, började på 1920-talet och bygger på att vi blundar, bygger på att vi ger efter för vanmakten: Jag kan ändå inget göra.

Men om vi tittar historiskt: Hur börjar förändringar i ett samhälle? Säger jag som nu undrar om det går att hålla ett löfte om att bara äta kött som producerats under värdiga, mycket kontrollerade former.

Läs boken och hör av dig. Det är prata man vill efteråt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".