Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | teater

Lika kul för tanter i sina bästa år som för tonåringar

Publicerat onsdag 20 april 2011 kl 07.45
"Bifogar en klippdocka föreställande en själ. Klipp ut och lek."
(2:42 min)
1 av 2
2 av 2

Kulturnytts teaterkritiker Maria Edström har sett två lyckade föreställningar i en svår kategori; teater för den unga, nästan vuxna, publiken. Dramaten Ung i Stockholm hade i helgen premiär för Brev från Eric Ericson i bearbetning och regi av Ellen Lamm och som bygger på Ericsons numera riksbekanta brev till olika myndigheter och privatpersoner. På Stockholms stadsteater i Skärholmen visas just nu Sugarstar Sockerstjärna av Åsa Lindholm i regi av Carolina Frände.

Tre personer i kakibyxor och ljusblåa pikétröjor, som ser ut som anställd personal någonstans där allt är ordnat och rationellt; så ser ensemblen bestående av Filip Alexanderson, Thérèse Brunnander och Sanna Sundqvist ut.

I scenografin, som Daniel Åkerström-Stein står för, ett stort rum med möbler av björkfaner, blädderblock, tejp, saxar, stämplar, whiteboardtavlor och allsköns jox; där pysslas och knåpas, klipps och klistras en föreställning fram utifrån Eric Ericson mycket speciella brev och teckningar om samhällsplanering, bohusdrättar, Coop i Kristineberg, myndighetsbeslut om identitetsbyte och kortspel där "katter fem är högre än fjälster sju.".

Ska man göra teater av Ericsons universum så ska det nog vara just så här som Ellen Lamm har gjort, det är roligt, vackert och helt crazy!

Iscensättningen sätter också fingret på det som bultar under den här liksom överformella logiken som Ericsons speciella komik bygger på, nämligen begäret efter det levande och varma och riktiga.

Sanna Sundqvists sätt att slicka brevens klisterrand är en liten ståuppa i sig och överhuvudtaget så är hon en mästare i att låta ett slags normalitet hela tiden brista ut i begär och galenskap.

Det här liknar ingenting annat just nu på våra teaterscener - det här är lika kul för tanter i sina bästa år som för tonåringar.

Brev och begär handlar det också om i Sugarstar Sockerstjärna på Stockholms stadsteater i Skärholmen, Robert Fux Sugarstar skriver brev till såväl Håkan Hellström "Varför gillar alla dig?", som till sin mattelärare som hon är kär i och till drottning Silvia som borde sponsra en ung tjejs framtid.

Hon sitter i scenografen Jenny Kronbergs flickrum, som i en rosa kubformad puppa med en stor säng i spets och tyll.

Och Robert Fux i gul balettkjol och rakat huvud fångar helt kongenialt Sugarstars varande i sin flickdom som man kallar det här, hanterar känsligt och säkert Åsa Lindholms text.

Det handlar om begär och längtan, om kroppens och jagets gränser, där huden, lukterna och safterna pillas, sysslas och smakas; denna tillblivelse, övergång inne i något som i bästa fall får vara en skyddande puppa. Att inte som när hon utgjutit sin kärlek få höra ett kyligt "Vänd på dig!"

Så det här är två modiga, knäppa och roliga föreställningar för de unga och alla oss andra, om hur det är att vara, ja vid liv, kanske.

Eller för att tala med Eric Ericson: "Bifogar en klippdocka föreställande en själ. Klipp ut och lek."    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".