Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kristen självhjälp med besk eftersmak

Publicerat tisdag 26 april 2011 kl 08.54
Jenny Aschenbrenner: ”Till slut känner jag mig riktigt lurad”
(1:59 min)
Lars Husum följer en nynaivistisk trend. Foto: Morten Holtum/Albert Bonniers förlag.

Idag kommer den danske debutanten Lars Husums roman Min vänskap med Jesus Kristus ut på svenska - en succébok om sorg, våld och förlåtelse. Skriven i en stil som för vår recensent Jenny Aschenbrenner för tankarna till författare som Mark Haddon och Jonathan Safran Foer.

Det finns en liten litterär trend just nu, ett försåtligt charmerande av avväpnande sätt att skriva som riskerar att bita av sig sin egen svans.

Vi kan kalla den nynaivismen.

Man gör sin berättare mindre än vad man själv är. Man virar in nattsvarta, eller i alla fall drabbande, berättelser, i en underfundig lek med språket.

Det är ett framgångsrecept.

Dansken Lars Husums debutroman Min vänskap med Jesus Kristus har redan sålts till massor av länder, läser jag på omslagsfliken.

Och här bjuds, redan från första sidan, på putslustighet i krock med skitig förtvivlan. Det är en jagberättelse om en pojke som förlorat nästan allt och växer upp till en brutal man.

Nikolajs båda föräldrar dör, han blir mobbad i skolan, den enda som finns där för honom är storasyster Sös och henne utvecklar han en så symbiotisk relation till att den leder till bådas undergång.

Nikolaj blir en av de där männen som slår, slår bara för att slippa känna sin egen smärta, och hans oförmåga att stå rakryggad ens en sekund driver Sös till total uppgivenhet.

Och länge är det här en bok som jag inte blir klok på.

Husums korthugget naiva prosa under rubriker som "Sös faller ihop" och "Jag gör mig själv vansinnig" mejslar fram en grantihård grymhet ur de brutala handlingar Nikolaj begår och det lidande han och hans syster utsätts för.

Det här tar, men vad vill han? Manipulera fram en chockverkan eller verkligen berätta något? Det stör och kliar på ett intressant sätt.

Men så kommer andra delen av boken och min irritation växer. För efter ett möte med Jesus i en humoristisk och drastisk scen, tar sig Nikolaj i kragen och påbörjar sin resa mot gottgörelse och förlåtelse.

Han far hem till sin mammas hemby, samlar det lilla samhällets udda existenser runt sig, dubbar dem till sina närmaste, och går lätt som en plätt igenom alla steg som krävs för att nå absolution.

Och då, då känner jag mig bara riktigt lurad.

Hejsan, hoppsan, slå folk sönder och samman, förstör människor liv för alltid, följ sen bara formulär 1 A ur vilken självhjälpsbok som helst så blir allt toppen sen.

Nä, skulle inte tro det, och det tror nog inte Lars Husum heller. Han har bara hittat formeln för en roman som skakar om med ena handen och bjuder på godis med den andra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".