Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Onsdagskrönika

Ordskrot i skallen

Publicerat onsdag 27 april 2011 kl 08.34
Krönika: Orden som aldrig ger sig
(2:56 min)
Marie Lundström

"Har ni någon idiotmening i huvudet? En som skramlar och återkommer, fast det enda man önskar är att bli av med den?" Marie Lundström undrar om hon är ensam.

Jag var elva och pinnsmal i radhusets skinnsoffa. På TV:n sa en kvinna:

– När jag äter för mycket sätter det sig på låren.

Den repliken satte sig. I mitt huvud. Varför just den?

Nå, återkommer den, har den betydelse, mässar Freud. Denna utsaga gav dig måhända en inblick i den kvinnliga mystik du ännu var oskuld inför.

Men nänä. Den är för tom. ”När jag äter för mycket sätter det sig på låren”. Fastnade den för att jag inte fullt ut förstod den?  Då. Nu har jag så att säga vuxit in i den. Ändå dyker den upp, som damm efter högst någon veckas frånvaro.

Om det åtminstone hade varit en mening jag nyligen hörde på en restaurang, där en man läste upp menyn för sitt barn: ”Köttbullar, pannkakor och så vegetariskt: aborigingratäng”. Med en sådan mening hade jag kunnat gå på stjärnor genom vardagen. Postkoloniala tankar, makabra bilder av rättens tillagande, en smula salt.  Men nej. Lårfett är min lott.

Tänk att stå under stjärnhimlen bredvid din snubbe. Plötsligt säger han, rakt ut ur skallen med blicken uppåt: ”I dess djupa ändlöshet ser jag alla de skingrade bladen i hela universum, hopsamlade och kärleksfullt bundna till en enda volym”.

Man får ju skriva om det ska bli så. Annars fyller vi rymden med: Det här borde vi göra oftare. Nu fryser jag. Vilken tid var det de skulle komma imorgon?

Vi behöver lyrik för att fylla ut den tomhet som är prat. Nu mumlar jag en Tranströmerstump för mig själv, i hopp om att den ska lägga sig över det gamla möget och täcka: ”Gräset har en grön chef. /Jag anmäler mig”. Jag gillar de raderna, jag skulle kunna ha dem i min begravningsannons, de pratar med poeter som man inte i första hand kopplar ihop Tranströmer med. Som Eva-Stina Byggmästar.  Jag tror på att ta det bästa och fylla huvudet med det.  Eller jag säger som präster gör nuförtiden: Jag vill tro. 

Är jag ärlig, och drar det hela till sin spets, dör jag och låter annonsen svälla:

Gräset har en grön chef.

Jag anmäler mig.

När jag äter för mycket sätter det sig på låren.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".