Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sacco bäst när han är personlig

Publicerat tisdag 10 maj 2011 kl 07.46
Hör Sofia Olssons recension
(2:51 min)
Ur Joe Saccos "Gaza, fotnoter till ett krig"

För sju år sedan började serietecknaren Joe Sacco intressera sig för en 50 år gammal massaker i Gaza. Nu kommer resultatet på svenska. När han berättar historien på sitt eget lite röriga vis är det riktigt bra.

För över 50 år sen ägde en av de värsta massakern någonsin av palestinier rum, på Gazaremsan. En bortglömd händelse som journalisten och serietecknaren Joe sacco hittade som fotnot till en FN-rapport, och som efter sju års arbete blivit ett seriealbum. Sofia Olsson har läst Gaza, fotnoter till ett krig, som är översatt till svenska av Mikael Weichbrodt.

Joe Sacco har hittat en händelse som inte fått plats i historieskrivningen. Det är massakrerna mot palestinier i två städer på Gazaremsan 1956. En fotnot till en FN-rapport som här blivit 400 fullspäckade seriesidor.

Sacco slarvar inte. Först en gedigen förklaring till Suez-krisen, sedan ett otroligt tålmodigt arbete att samla ihop vittnesmål från mer eller mindre glömska gamlingar. Och så stoppar han in sig själv, när han är frustrerad över motstridiga berättelser, när han skäms över att vara amerikan, när han och hans palestinske medarbetare skyddar sig från attackerna som är vardag på Gazaremsan i dag. Samtidigt som han besatt drar vidare i händelserna för 50 år sedan, då 356 civila palestinier dödades av israelisk militär.

Joe Sacco är känd för sitt gedigna journalistiskt arbete i serieform, här är det istället en historiker som arbetar. Vilket blir mindre läsvänligt i all sin redovisningsplikt och med förklaringar, förklaringar, förklaringar.

Bäst blir det när samtiden kommer in som en störande verklighet när Joe Sacco snöat in på dåtiden. De i dag levande palestinierna blir frustrerade: Varför gräver du i vad som hände 1956? 1956 händer hela tiden. Det är nutiden du borde skildra!

Men Sacco låter sig inte stoppas. Med nästan idiotisk envishet fortsätter han att kartlägga de där dagarna. Han knackar dörr, letar gamlingar som minns, och när Joe Sacco väl hittar sina gamla änkor och överlevande gubbar är det faktiskt helt knäckande gripande skildrat hur de gamla återupplever skräckdagen när de som 20-åringar sprang i panik, blev slagna med järnrör, tvingades trampa ner sina vänner och grannar. Utan att förstå vad det handlade om.

Det här praktverket är oerhört på många sätt och vis. Beundransvärt. Vältecknat. Men även om vittnesmålen är otroligt starka, tappar jag koncentrationen oftare än normalt. Det är för mycket. För duktigt.

Det jag vill är att Joe Sacco ska våga berätta historien på sitt eget vis. För när han låter de gamla farbröderna och tanterna berätta sina egna snurriga minnen, när han ärligt visar upp sina egna rädslor, sina egna frustrationer inför verkligheten i Gaza i dag. Då träder de bortglömda fotnoterna fram och gör sig en självklar plats i vår våldsamma historia.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".