Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | film

Inte speciellt vackra lögner

Publicerat torsdag 12 maj 2011 kl 07.30
Nina Asarnoj: "Det är precis så dumt som det låter"
(2:25 min)
1 av 2
Ur "Vackra lögner".
För gammal för sex? Nathalie Baye i Vackra lögner
2 av 2
För gammal för sex? Nathalie Baye i Vackra lögner

På fredag är det premiär för den franska filmen Vackra lögner i regi av Pierre Salvadori. Ett mor- och dotterdrama med Audrey Tautou och Nathalie Baye i rollerna.

Senast jag närstuderade den begåvade skådespelerskan Nathalie Baye var i filmen "En erotisk affär" för tio år sedan, och redan där var det hennes ålder som var den kittlande faktorn i den erotiska affären.

Nathalie Baye är född 1948 och fyller alltså 63 i år och kan därför inte spela sexuell utan att det är en komplikation i berättelsen. I Vackra lögner spelar hon Audrey Tatous mamma, en deprimerad kvinna som rör sig på gränsen till galenskap.

Hennes konstnärsman har övergivit henne för en yngre kvinna och väntar nu barn med henne. Skäl nog att tappa greppet om både verkligheten och klädedräkten. För enligt fransk filmmytologi är det ett säkert tecken på inre upplösning när en kvinna inte vårdar sitt yttre.

Dottern Emilie har vigt sitt liv åt just det och driver en frisersalong. Klädd i jeans och svart urringad topp ser hon sådär franskt chic ut och salongens handyman Jean är hemligt förälskad i henne. Han skriver ett anonymt kärleksbrev till Emelie som hon först kastar i papperskorgen, men sen kommer på att hon kan pigga upp sin deprimerade mamma med.

Sedan följer förvecklingar. Mamman tar reda på att det är den vackre unge Jean som skrivit breven. Hon följer efter honom till salongen och börjar uppvakta honom på ett löjeväckande sätt. Hon är ju gammal. Det är precis så dumt som det låter.

Vackra lögner är en förväxlingskomedi av franskt snitt. Och det är möjligt att det kulturella gapet är för djupt, men jag tycker inte att det är roligt när Emelie vaknar bakfull efter att ha somnat över skrivbordet och inte märker att hon har ett gem på kinden när hon ger order till flickorna på salongen.
  Det är inte heller roligt när mamman, lurad av de falska kärleksbreven, våldskysser den unge Jean som sedan skriker ut sin ångest och kastar sin cykel i gatan. Och jag kan förstås garantera att det inte är den vackra men uråldriga Nathalie Baye som finner kärleken till slut.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".