Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Persbrandt övertygar i specialskriven roll

Publicerat fredag 6 augusti 2004 kl 07.46

Filmen Dag och Natt som får premiär idag med manus och regi av danske Simon Staho har en huvudroll helt och hållet skriven för Mikael Persbrandt,

Alla andra roller är också skrivna helt med svenska kända skådespelare i åtanke. För att dom kan allt, enligt regissören.

Och för att filmen inte hade gått att göra i Danmark. Med danskar. Den hade blivit nåt annat då. Lustigare. Ljusare.

Det var efter en mardrömslik kortfilmsinspelning som dom två, Persbrandt och Staho fann varandra - och som historien om den arge alkoholiserade Tomas och hans relationer växte fram. Det som till sist blev filmen Dag och Natt med halva svenska skådespelareliten samlad.

Jenny Teleman har sett den.

En bil.

I den Tomas. 40 år.

Den sista dagen.

I ett vid det laget urgröpt och förgiftat liv.

Honom får vi åka med, Tomas, med hans spritflaska och brutala ågren, med längs en lång prydlig rad av otäcka avsked.

Av sin son, vän, älskarinna, hustru, syster, mor - som ingen av dom vet att det är sista gången dom ser honom.

En dag som försiggår i grått regn, eller dimma, under en sån där svensk årstid som egentligen inte finns,

Ni vet gräsmattorna är sumpgröna, träden har inga blad, det är inte kallt, inte varmt. Det är i väntan på vår, eller i eftersorg efter sommar. Inte natt, inte dag. En utmärkt dag att köra allt i botten.

För det är skillnad på en liten lätt depression, där allt känns grått , lite meningslöst, en aning omöjligt och trist - och riktigt själsmörker.

I en scen möter Tomas tex sin vän Jakob, som bara vill käka lunch.

- Fan man borde ta gift eller hänga sig hoppa från ett hus eller dränka sig säger han nervöst. Men gift smakar skit, asfalten är lite hård, vattnet kan vara lite kallt.

Så man gör det inte. För egentligen är det helt otänkbart ändå för dom flesta.

Att välja en dag som ska bli den sista.

Att sluta ha aptit. På en idiotisk värld

(- Välkommen till McDonald’s!

- Jag tar en jos bara

- Något annat?

- Ja, en Mac Big Mac stor Mac, Mac shake, Chicken Mac Nuggets…

- Något annat?

- Nä, mactack. )

Det är ett sorts mactack till hela livet, han säger Tomas, där i sin bil. Och i sådan miljö blir då ett stycke god TV-teater till.

I ungefär åtta tablåer möter Mikael Persbrandts Tomas den svenska skådespelareliten i varsitt väl avgränsat kraftprov.

Mikael Persbrandt mot Mikael Nykvist, mot Tuva Novotny, Marie Göranson, Maria Bonnevi, Hasse Alfredson Fares, Fares, Lena Endre.

Kom an bara.

Det blir lite som en audition. Här får du tio minuter. Med riktigt bra dialog i en avgränsat rum. Kom igen nu, visa vad du kan.

Och alla excellerar förstås. Utom några förstås.

Och filmen kränger till, sjunker avgrundjupt på några få, få ställen, och hissar sig sen upp igen i nästa avskedscen. Mot nästa svenska gigant.

Det är helkul att se och Mikael Persbarndt använder lyckligt och lyckat hela sitt stelt plågade gummiansikte med de lysande ögonen. Han passar där i kramp bakom ratten.

En svag incestvind blåser i bakgrunden.

Ingen ditlagd humor stör det goda svenska mörkret. Inga bihistorier. Inget solsken. Förtjusande.

Jenny Teleman

jenny.teleman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".