Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Globala kläder

Publicerat tisdag 10 augusti 2004 kl 08.45

Snart tänds den olympiska elden i Athen, och som vanligt vid alla större idrottsevenemang kommer vi att få se logotyper och sponsorsskyltar från de stora klädmärkena tills ögona blör. Märken och företag som plötsligt blev kontroversiella för några år sen, i samband med att Naomi Kleins bok ”No Logo” kom ut. Nike och de andra sög ut fattiga arbetare i tredje världen, hette det - och betalade istället fantasisummor för just sponsring och reklam.
  Sen dess har den diskussionen falnat, men nu får den nytt bränsle - i en svensk bok. Det är journalisten och debattören Sverker Lindström som tagit sig an ämnet i boken ”Gränslösa kläder”.

Det är knappast en slump att den här boken släpps samma sommar som ett fotbolls-EM och ett OS går av stapeln. Vad vet Carolina Klüft, Zlatan Ibrahimovic och Malin Baryard om villkoren för arbetarna som tillverkar kläderna de gör reklam för? frågar Sverker Lindström. För de tre är några av de sportstjärnor som får miljonbelopp från företag som Reebok, H&M och Nike för att ha på sig deras produkter.

Och villkoren är dem vi kan läsa om då och då och som företagen säger att de ska ändra på med, i praktiken verkningslösa, uppförandekoder. Långa arbetsdagar, nästan ingen ledighet, våld och sexuella trakasserier, förbud mot fackföreningar och så vidare. Orsaken till att västerländska företag väljer att anlita underleverantörer som behandlar arbetare som arbetare i Europa behandlades på 1800-talet, den orsaken är de låga lönerna. En arbetare i en låglönefabrik tjänar ofta så lite som två tre kronor i timmen, och för ett par skor som kostar mellan fyrahundra och tusen kronor så går bara tre till tio kronor till arbetarnas löner.

Lindström går igenom mängder av exempel, förklarar med företagens krav på ökade vinster, berättar om försöken att reglera - och hoppar sen till handeln med begagnade kläder. För ja, de kläder vi skänker till välgörande ändamål går bara delvis till katastrofhjälp. Större delen säljs till tredje världen och bidrar till svårigheterna att bygga upp en inhemsk textilindustri. Folk köper hellre billiga second hand-kläder från väst än dyrare nytillverkade.

Förutom några barnarbetarskandaler har det varit relativt tyst om låglönefabrikerna sen ”No Logo”. Kanske för att vi alla bär på kläderna själva och inte vill framstå som hycklare? Tyvärr är inte ”Gränslösa kläder” lika välskriven som ”No Logo”. Den är bitvis virrig och kopplingen mellan tillverkningen och återvinningen av kläder är så svagt gjord att det blir som två böcker i en. Dessutom saknas det en diskussion kring de argument som förespråkarna för ekonomisk globalisering lagt fram sen ”No Logo”-debatten, till exempel påståendet att det är bättre att folk får jobba i de här fabrikerna än att de inte har nåt jobb alls. Också själva boken väcker frågor, som om det inte är bättre att kläderna återanvänds av nån som inte har råd med nya, än att de slängs - även om nån annan tjänar pengar på det?

Fast för all sin frapperande fakta är boken ändå läsvärd, och de idrottare som ensamma får storkovan när arbetarna bara får några futtiga kronor, de borde också få ”Gränslösa kläder” som en liten väckarklocka.

Stina Haraldsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".