Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Att komma hem ska vara en schlager

Publicerat fredag 13 augusti 2004 kl 08.54

”Cigarett”, ”Volt”, ”När oskulder kysser”, ”Skugglegender” är några av Per Hagmans titlar. Böcker som sedan början av 90-talet givit honom rykte som självförbrännande stockholmsnattslegend och skaffat honom horder av stjärnögda unga fans. Texter om musik, alkohol, död och kärlek i en stil som fått kritiker att hata och älska honom. Hagman har i media blivit en sån där figur som antas leva sina böcker och kanske är det en av anledningarna till att han inte gått hem riktigt hos mer ”kräsna” litteraturkritiker. När han nu ger ut en ny bok är det en självbiografisk sådan, som fått titeln ”Att komma hem ska vara en schlager”.

Per Hagman gör sitt bästa för att pressa in sitt liv i en schlagerform. Banala rim om smärta och hjärta, en refräng som fastnar och så - mot slutet - tonartshöjning. Det är bara det att innehållet är så mycket större än schlagerramarna tillåter. Så berättelsen han skriver böjer sig och knakar, vindlar och snor ihop sig för att så småningom spränga gränserna med en ljudlig knall och välla ut över sidorna. Per Hagman börjar i ett nu; en inflygning över Stockholm dit han kommer för att skriva boken vi nu läser. Sedan blir det återblickar; minnen av andra tider i ett annat Stockholm, bilder av den ångest som ridit honom. Berättelsen om en ung man som längtar efter glamour, som ger sig ut i nätter och dagar och söker kärlek, vänner, sanning, underhållning. Som inte dömer någon - inte ens sig själv trots många tårar och som envist fortsätter vidare vidare. I början finns det gott om det banala: ”Tänk jag minns en gång, det var en vår, jag var knappa sjutton år och stan, hon var min unga casanova. Sånger om syrsor mitt universum”. Och refrängen han upprepar är den om natten som är tusen nätter om om den ensamme som ingen vill ha. Men en god schlager sätter sig - och jag dras in i den Hagmanska världen, för under banaliteterna döljer sig förstås det stora livet. Men författaren dröjer aldrig länge vid det tunga - han hetsar vidare - kastar sig över nya minnen nya historier om den tunne pojken med de stora ögonen och det barnsliga leendet. Boken växer, jag glömmer schlagern. Per Hagman virar in mig i sitt språk - med ord som nostalgimarinerad, eurogormandisk, tonårsactionkriminalitet, mineralvattensommelier och självupptagenhetsmissbruk. Det är ord och saker som inte ryms i en ordinär slagdänga. Gränserna är borta, Per Hagman flyger till Nice, till Kairo och Töreboda. Han träffar flickor med kokain i fickorna, pojkar som lever fort och dör; allt är som bubblor i champagne - ljuvligt - flyktigt. Ända tills han ser världen genom en falks ögon och slutligen - ser - sig själv. Han balanserar mashocistiskt över sin själs bråddjup, blottar hjärtat och visar upp sin litenhet och man andas fortare för herrejesses hur ska det här gå?! Men Per Hagman är en driven författare, mitt i det självutlämnande finns både distans och humor. Det här är inget som kvällstidningarna kan döpa till skandalbokschock, bara en högst personlig tolkning av den där smärtan som rimmar på hjärtan.

Elin Claesson. elin.claesson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".