Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur | recension

Lotta Lotass rör sig alltmer mot periferin

Publicerat tisdag 2 augusti 2011 kl 07.46
”En författare som egentligen arbetar mer som en konstnär”
(3:16 min)
Lotta Lotass. Foto: Scanpix

”Fjärrskrift” är en femtio meter lång telexremsa bestående av en lång mening, lagd i en låda och utgiven i 100 numrerade exemplar. Det är författaren och Akademiledamoten Lotta Lotass senaste... ja, utgivning, får man väl lov att kalla det. Lotass arbetar alltmer i litteraturens gränsmarker och Maria Edström har följt henne.

Lotta Lotass läser själv inledningen till sitt nya verk ”Fjärrskrift”, som gjort för att reta gallfeber på hennes belackare eller glädja hennes, som undertecknad, tillskyndare. Verket finns egentligen bara som hundra askar med en telexremsa i, ”ordens sköra remsa genom rymden”.

Däremot finns det hela dokumenterat i en timslång film där remsan knattrar ur fjärrskrivaren och där man kan läsa i en rätt idealisk hastighet. Det hela är ett sista rop, ett sista meddelande från polara trakter, från en strandsatt expedition, fruset, isigt med ett allt tunnare hopp om räddning. Och man stirrar som hypnotiserad på den lilla hoppande remsan och hamnar i ett språkets ström, ett språk som alltmer tar färg och form av det omgivande kalla landskapet.

Lotass är en författare som egentligen arbetar mer som en konstnär, hennes teman är på en gång mikro-som makrokosmos, in i dårens hjärna eller ut i de stora anläggningar mänsklig uppfinningsförmåga skapat. Hon låter också textens själva fysiska uttryck, dess distributionsformer och dess språk ständigt utvecklas och förändras, som i ett slags samklang med de gränsöverträdare hon alltid skildrar.

Böcker med förstautgåva som pocket, texter enkom på nätet, texter i häften i en liten låda, texter att läsa som i en labyrint eller ett spel, texter bestående av en enda mening – olika former och ”färdsätt” hos Lotass.

Samtidigt har språket också i alla dessa formvariationer blivit allt mindre narrativt, berättande, istället alltmer av form, klang, ljud, textur, material, maskin – som om naturen och dess artefakter kunde tala.

Men alltid med en stark känsla för ordens begränsning, språket som i bästa fall ”sänder vägar” för oss. För mitt i alltihop är det alltid människan i all sin ofullkomlighet som står där, vare sig hon är ett dårhushjon, en rymdingenjör, en krigare eller en polarfarare. Och till sist, alltid hos Lotass – omsorgen om denna lilla hop som väntar på räddning, på bärgning, på ett svar och där ”orden faller i skimrande remsor redan bleknande...”

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".