Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Irina Denezjkina struntar i kommunisttiden

Publicerat onsdag 25 augusti 2004 kl 11.15

Den ryska journaliststudenten Irina Denezjkina från Jekaterinburg hittade för några år sedan en litteratursajt på nätet, där vem som helst kunde lägga ut sina berättelser. Denezjkina skickade in sina noveller och det dröjde inte länge förrän flera förlag hörde av sig med erbjudanden. Debutboken ”Ge mig!” blev en bästsäljare med sina skildringar av ett ungt rastlöst storstadsliv. Novellerna genomsyras av populärkultur och gatuslang. I dagarna kommer Irina Denezjkina ”Ge mig!” ut på svenska och Fredrik Wadström åkte till Jekaterinburg strax öster om Uralbergen för att träffa den ryska samtida prosans unga stjärna.

Det ska vara lätt att läsa, som om man gör det i ett enda andetag. Så beskriver Irina Denezjkina sin stil. Och så tillägger hon: det ska vara kort, tydligt och utan krångliga grammatiska vändningar.

Det här är det närmaste ett manifest 23-åriga Denezjkina kommer när hon korthugget svarar på frågor över en fika på cafe Nefertiti i Jekaterinburg. Hennes noveller skiljer sig så drastiskt från det mesta i den ryska samtidslitteraturen. Tonen är lätt mitt i den brutala tillvaro de unga karaktärerna tumlar runt i. Det finns inte ett spår av moraliserande eller ens värderande av deras handlingar. Och ”Ge mig!” är den enda moderna ryska bok jag kan komma på som inte en enda gång anspelar på de ryska klassikerna.

Denezjkina ser helt oförstående ut när jag för allt detta på tal. Jag vill bara visa hur livet blir när alla människor gör som jag vill att de ska göra, säger hon. Irina Denezjkina använder gärna sina kompisar som karaktärer i novellerna och bryr sig inte ens om att ändra deras namn. Även om vissa först var upprörda har de senare förlåtit Denezjkina och är idag till och med smickrade. Fast baksidan är att hon ofta råkar ut för människor som kommer fram och berättar sitt livs historia i förhoppningen att bli litterära gestalter.

Jag är sån och sån. Skriv en bok om mig. Främmande människor brukar dyka på Denezjkina och ge henne en massa förslag på ideer.

Men trots att hon som nyutexaminerad journalist blandar in verkliga personer och händelser i sina noveller vill hon inte kalla skrivandet dokumentärt. Allt är överdrivet och uppskruvat, säger Irina Denezjkina om livet på rockklubbarna och våldet och erotiken i ungdomsgängen. Och ingenting bygger på intervjuer eller faktainsamling. Det är så tråkigt, tycker Denezjkina.

En fascinerande sida av novellerna i ”Ge mig!” är att de inte på minsta sätt förhåller sig till Sovjetunionen, som om den tiden aldrig funnits. Också den mest samtida ryska prosan brukar i alla fall på ett eller annat sätt använda sig av symboler eller stämningar från Sovjetepoken. Inte heller detta tycker Irina Denezhkina är något dramatiskt. Mitt liv har inte berörts på minsta sätt av den tiden, säger hon. Andra författare är ofta minst tio år äldre och har genomlevt allt det där, haft det in på bara huden. Då är det inte så konstigt att de skriver om den tiden.

Fredrik Wadström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".