Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Poetisk Falkenland jagar män

Publicerat tisdag 31 augusti 2004 kl 07.46

Sveriges Radios Romanpris 2004 gick till Christine Falkenland för romanen ”Öde”. Under flera år har Falkenland skrivit just romaner, men nu kommer hon med en ny diktsamling: ”Om honom”, den första sedan ”Blodbok”, som gavs ut 1995.

Christine Falkenlands nya diktsamling heter Om honom men har ett omslag som snarare handlar om henne: En spacklad docka med tom blick och rödsexiga läppar. Boken är en uppgörelse med en rad manliga varelser i Falkenlands liv. Men också en omgång med henne själv. Vem var den där dockan som läste dikter på nittiotalet i dramatisk make up? Hon var svår att placera då och hon fortsätter lyckligt nog att krångla när man ska stoppa in henne i ett fack.

I den nya boken hinner hon med så mycket: Dikta om Jesus så att gamla hederliga Ylva Eggehorn blir glad och skriva om ett aborterat foster, så att en experimentell poet som Åsa Maria Kraft får en kompis. Och så är det som vanligt ord som smakar och rullar: ”ditt väsen sött som dadlar och rosenvatten” - ja! en typisk Falkenlandsrad, som jag inte egentligen får ut så mycket av, utan mest känner igen min egen ambivalenta känsla inför: det här är väl för vagt: ditt väsen sött som dadlar, ja men ingen annan skriver ju så, det har integritet, ja men det måste ju vara stringent också, vadå ditt väsen sött som dadlar, jomen är det så konstigt? Och så fortsätter grälet i huvudet.

Diktsamlingen Om honom tycks precis som förra romanen Öde, vara sprungen ur psykoanalys. Och nu är det alltså männen i hennes liv som ska dissekeras. Jesus, psykologen, en gammal avlivad hund - hane får man anta. Gamla pappa och lille sonen. Och vem är det som bjuder samman alla dessa döda och levande med snopp? Det är trion skam, skuld och svek som står för partyt. Och nu ska allt upp till ytan. Vändas på. Minnena av dessa människor och hundar vill inte ligga still. För minnena vill upp och bli fria. Boken gör det möjligt, släpper lös minnen och prövar dom, men friheten är ack så dubbel: Dikterna tvingar in minnena i nya fraser, nya fasta formuleringar om hur det egentligen var.

Christine Falkenland är en mästare på motstridiga känslor: särskilt i texterna om den ammande mamman som både älskar och är skräckslagen för sin son, visar hon hur mycket spänning som ryms på några rader. Men språket är ovanligt slitet i den här boken. Ytpsykologiska begrepp som kroppsmedvetande borde vara under hennes värdighet att ta till och en bild av jaget som katedral är väl omöjlig att använda som om den vore ny. Men så finns det andra dikter, där det som sagt inte riktigt finns någon annan som skriver just så här:

”Jag tog med mig ridpiskan på promenad/för att jaga undan alla hundar/dräktiga, löpska och skrevnosande/ Husfrun med den breda bysten kom med korv och kål/en råkall dimma klättrande in över gränsen”.

Marie Lundström

marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".