Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kritiker debuterar

Publicerat onsdag 1 september 2004 kl 08.19

Att litteraturkritiker ger sig på att skriva romaner eller diktsamlingar är inte lika vanligt som det omvända förhållandet, att författare ger sig på att skriva kritik. Lite grand är det förstås att blotta strupen, att först kanske i åratal fälla omdömen om andras böcker, och sen plötsligt själv inta rollen som den kritiserade. Jesper Högström har sen några år tillbaka varit verksam som litteraturkritiker i tidningen Expressen. Idag debuterar han som författare med romanen ”Den andra stranden” där bland annat några efterlämnade papper skrivna av Stig Dagerman, spelar en avgörande roll

”Harryman, Driming, Faxborn, Nassén” – en lista över något ovanliga efternamn skrivna med Stig Dagermans handstil hamnar i Martin Larjes kavajficka på en bröllopsfest i Alaröd på Österlen. Martin är den unge hjälten i ”Den andra stranden” – han är en litteraturstudent som tänker skriva sin uppsats om Stig Dagermans skaparvåndor just på den plats där Dagerman själv befann sig i början av 50-talet. Den gode Stickan var ju inte direkt i toppform – med ex-frun och barnen häckande på pensionatet och själv boende med sin nya kärlek i en fiskestuga och med en skrivkramp som aldrig skulle släppa. Och Martins forskarambitioner drar in honom i en riktig härva av ond bråd död, eldsvådor och skånsk realpolitik – hans kalleblomkvistiga frågande frigör dunkla krafter i denna på ytan så jovialiska trakt.”Den andra stranden” är en ovanlig debut, den skriver en inte på näsan med att vara litterär, men den är heller inte en väloljad spänningsroman som man kan sälja till massorna. Den rör sig i ett liksom fredat mellanrum. Den är välskriven, med känsla för miljöer och dialog, men på det där viset som knappt märks. Den är spännande, men på ett helt ospektakulärt vis. Jesper Högström fångar med sin skenbart enkla intrig en trakt och dess människor, och låter sin huvudperson uttrycka ett slags, ja, kritisk kärlek. Så här kan det låta:

”Alaröd påminde mer än någonsin om en öde ö. Konstrundan var över, det var annandag påsk. Överallt såg Martin murriga nyanser av lera och vattensjukt gräs. Inte ett livstecken syntes i trädgårdar eller fönster. Ändå måste Martin kämpa hårt mot känslan av att vara betraktad.”   

Men i jakten på Dagerman försöker ju Martin också, som det heter, hitta sig själv. ”Han skulle ge sammanhang och mening åt de fragment som var Dagermans liv. Och Dagerman skulle ge sammanhang och mening åt de fragment som var hans liv.” så tänker Martin. Naturligtvis får han aldrig fatt på Dagerman och Dagerman aldrig på honom. Men måhända får han tillgång till sina egna bilder och associationer – som till exempel ”den andra stranden” som han hörde en kvinna sjunga om i sin barndom och som han alltid tänkte sig som en del av sandremsan söderut från deras badplats - den andra stranden – och som gett romanen sin titel. Och kanske handlar Jesper Högströms debutroman egentligen om de där bilderna som måste komma för att man ska kunna skriva, de där bilderna som aldrig kom till Stig Dagerman där i Alaröd på 50-talet. Utan där det i stort sett enda han fick ur sig var en lista på några ovanliga efternamn.

Maria Edström. maria.edstom@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".