Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Love Bombing på Elverket

Publicerat måndag 6 september 2004 kl 12.55

Det hör inte till vanligheterna här i Sverige att skådespelare skriver dramatik – Erland Josephson är ett ganska ensamt exempel på den saken. Men nu får han sällskap, av Dramaten- kollegan Jan Waldekranz, som skrivit Love bombing – ett stycke för två skådespelare, som i lördags hade premiär på Dramatens Elverket i Stockholm. Waldekranz själv står för regin, på scenen två hyllade scenkonstnärer; Lena Endre och Reine Brynolfsson.

Love bombing, alltså.  En sorts tankelek där det gäller att på begränsad tid just bombardera, eller åtminstone bjuda, den man leker med på en massa anledningar till att den personen är bra eller värdefull, eller varför man tycker om henne eller honom.

Det kan ju låta lätt, men kan också, i en redan ansträngd relation, innebära något som är svårare än svårast, något som faktiskt inte låter sig göras. I Jan Waldekranz pjäs är det kvinnan, Helena, som är den drivande, som till varje pris vill locka fram den man hon en gång blev kär i, ur den triste typ hon nu har framför sig på ett hotellrum någonstans i solen.

Lena Endre är, vid det laget, när föreställningen fått upp både tempo och andning, en fröjd att se på. Hon bubblar över, är småfull, fånig, klängig, påstridig och sorgsen. Reine Brynolfssons Stefan han har mest att bara ta emot, han vägrar att leka leken; lika sluten som hon är fladdrig.

Sen, just när han till sist spricker upp och berättar om sina tankar, och visar sig ha andra bekymmer än de som direkt rör bara parrelationens inre liv, då tar också föreställningen slut. Kraftbalansen är återställd eller möjligen förskjuten; livet – och just det här äktenskapet - tydligen ändå något som pågår, hur mycket de båda än trodde att knappt något fanns kvar att leva för.

Och även om det känns lite retsamt, att det hela ska ta slut när det börjar bli intressant på riktigt, så är det är gott hantverk, det här. Det märks att Jan Waldekranz har en naturlig känsla både för hur replikerna ligger i munnen och för det han skildrar: hjulspåren, upprepningarna, vardagligheten –  det är enkelt, träffsäkert och rätt roligt så länge replikerna tillåts studsa. 

Och även om Love bombing, om man vill vara elak, är en småputtrig ofarlig spegel för medeklassens medelåldersproblematik, så kan man också säga att den handlar om något som berör de flesta och att den på ett tilltalande vis inte gör sig större än den är; att det helt enkelt är en föreställning som är överens med sina egna ambitioner – ovanligt mogen för att vara nyfödd.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".