Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Meret Oppenheim och Man Ray på Moderna Museet

Publicerat tisdag 7 september 2004 kl 11.49

Meret Oppenheim och Man Ray, två kultfigurer från 20- och 30-talens surrealistiska Paris, två konstnärer som aldrig tycks förlora sin dragningskraft. Nu visas de tillsammans på Moderna Museet, Mats Arvidsson var där och fann Meret Oppenheim och Man Ray som vanligt häpnadsväckande aktuella.

Ja det är ju två riktiga klassiker som Moderna Museet visar i det lilla extragalleriet på nedre botten. Det är alltså ingen uttömmande jätteutställning detta, även om särskilt Meret Oppenheimdelen känns rätt generös, det är mer som en påminnelse om ett par av den samtida konstens fadersgestalter, eller föräldragestalter skulle man kanske säga. Och som sådan känns det alldeles relevant, här finns mängder av trådar och förbindelser till det som görs idag, betydligt fler än hos andra, mer uppburna modernistiska ikoner.

Båda arbetar de mycket konceptuellt, det handlar mer om idéer än om hantverk, båda jobbar de utanför de traditionella konstnärliga tekniker, med objekt, fotografi, collage, assemblage, båda har de sysslat med verk som vetter åt installation och performance, även om det inte finns mycket sådant här. Båda är de på sitt vis upptagna av frågor om kön, roller och identiteter, och båda befinner de sig också i något slags gränsland, konst, design eller mode, det bara olika sidor av samma sak, hierarkierna bekymrade dem inte särskilt mycket.

Det är mycket tydligt hos Meret Oppenheim, hennes tidiga måleri är faktiskt rätt dött, en massa surrealistiskt allmängods, och hon tröttnade också rätt snart själv på det. Hennes objekt däremot har ju blivit klassiska, den pälsklädda koppen, som inte finns med här, balskorna uppbundna som en kalkon eller de sammansydda snörkängorna, de är fortfarande lika effektivt siunesutvidgande med sina plötsliga materialmöten och sin vagt hotfulla erotik. Allra lättast och lyckligast tycks hon vara när hon designar smycken då kan hon fullständigt motståndslöst vända upp och ner på världen, med ett fågelbo att ha i örat, ett halsband som är ett par kvinnoben runt nacken, ett skärp som är två sammanbundna armar, och jag förstår inte att de inte tillverkas och säljs i museishopen.

  Man Ray känns kanske litet torftigare här, men det blir ju lätt så med en massa fotografier som har varit publicerade många gånger förut. Men också hos honom finns denna utstrålning av samtid, samma experimentlusta, samma drift att vara med i tiden och vara med om att forma tiden, och också vägran att hamna i ett fack. Konstnär, modefotograf, konstfotograf, formen var inte viktig, det viktiga var att göra något nytt, att finnas med mitt i tidens flöde av idéer och möjligheter, att vara närvarande i sin tid.

  Så är det i Stockholm just nu, man kan gå runt på gallerierna och titta på det som görs just nu, kolla kidsen, och sedan kan man gå till Moderna Museet och titta på farsan och morsan. Det är mycket givande.

Mats Arvidsson

mats.arvidsson@sr.se     

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".