Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Göteborgs konstbiennal följer standardformuläret

Publicerat tisdag 13 september 2011 kl 07.46
Mårten Arndtzén: ”Rubbar inte min världsbild”
(2:49 min)
Viktor Rosdahl: Grisajävlar (2010). Beskuren.

Det blev en dramatisk öppning för Göteborgs Internationella Konstbiennal i helgen. Flera besökare trodde att det var en performance när de i lördags kväll ombads lämna konsthallen Röda sten. På sätt och vis en kongenial öppning på en biennal med rubriken Pandemonium – döpt efter självaste djävulens högkvarter i John Miltons klassiska epos Paradise Lost från 1671.

De enda som hade någon anledning att känna sig särskilt provocerade av det som visas på Röda sten är väl just Polisen. I en av konstnären Viktor Rosdahls målningar ser vi ett gäng ynglingar göra segertecknet under en bild av tre små grisar med polismössa, och texten "Tack för senast - Grisajävlar".

En rak, hårt knuten näve i luften - eller i magen, på de delar av poliskåren som känner sig träffade. 

Men Pandemonium är alltså den plats från vilken Lucifer och hans anhang konspirerar mot den rådande världsordningen, som ett gäng terrorister om man så vill. Eller varför inte en konstnärskoloni?

Föreställningen om konsten som radikal samhällsomstörtare är minst lika gammal som modernismen, och det är alltså den traditionen årets biennal vill skriva in sig i.

Och visst får kapitalismen sina fiskar varma här och var. Konstnärsduon Goldin+Senneby blottlägger finansvärldens bristande verklighetsförankring i en vass performanceinstallation; Örn Alexander Ámundason har musiksatt finanskrisen på Island och Åsa Sonjasdotter odlar potatis som inte är godkänd av EU. Aktivism och systemkritik.

Men därifrån är steget rätt långt till att hota "den rådande ordningen". Biennalen har ju själv en roll i ordningens kamp för överlevnad, närmare bestämt i Västra Götalandsregionens omställning från traditionell industriproduktion till kreativitetsdriven tjänsteekonomi.

För vad är bättre än konsten på att tänka "out of the box", som det heter på näringslivska? En av curatorerna kallar biennalen för en tankemotor - "en generator som alstrar idéer." Och själve chefscuratorn, Sarat Maharaj, ägnar nästan hela sin katalogessä åt kreativitetens roll i bilindustrin.

Det är så man säljer konstevenemang till sponsorer och kommunpolitiker. Systemkritik i systemets tjänst, lite motsägelsefullt kanske - men fullkomligt normalt i kulturbranschen. Och det är inte det som gör att årets biennal känns lite tam, trots starka enskildheter.

Kanske är det att den är på pricken så som en internationell konstbiennal ska vara 2011. Med konstnärer från hela världen, mycket performance, extremt välgjord videokonst, kritik av kapitalismen - och hela fyra curatorer för att ställa saker och ting på sin rätta plats.

Men ingenting som rubbar min världsbild en tum.

Det hade kanske inte varit så dumt om det där terrorhotet var en performance, ändå.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".