Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Pulserande liv på GöteborgsOperan

Publicerat tisdag 14 september 2004 kl 07.46

Den grekiske regissören Yannis Houvardas har de senaste åren gjort tre mycket omtalade, uppskattade och omdiskuterade operaföreställningar på GöteborgsOperan. Två av dem var operor av Richard Strauss: Elektra och Rosenkavaljeren. Nu har hans tredje Straussoperatolkning haft premiär: ”Kvinnan utan skugga - Die frau ohne Schatten”.

Det är en rik och omfattande opera som tar upp de existensiella frågorna om liv och död, barnlöshet, om att vara en hel människa, frågor som regissören Houvardas tidigare har lyckats göra mycket konkreta.

Ja, återigen har han fört samman gudar och människor i vår egen värld och det är hundra procent lyckat.

Precis som tidigare har han arbetat med scenografen Lars-Åke Thessman, som den här gången är mycket starkt influerad av den amerikanske fotokonstnären Gregory Crewdson. Crewdson arbetar med s.k. staged photography, alltså iscensatt fotografi. En konst som ligger nära scenografin.

Vi ser en sportstuga eller en liten enkel villa på scenen, med lite feldimensionerade fönster, det är påvert och i trädgården finns små låga lampor, en sönderbränd gräsmatta, en liten plastbassäng och leksaker.

Men vilka ska leka med dem? Vem ska plaska i vattnet?

Här finns inga barn - här tycks barnlösheten evig.

Och i skogen, faktiskt en nästan riktig skog, vandrar barnmorskor och räddningspersonal. Allt är så naturligt, men plötsligt, med hjälp av Torkel Blomkvists ljus, liknar det ett konstgjort modellbygge där limmet syns i skarvarna.

Huset - trädgården - skogen. Tre stadier i skalan mellan trygghet och hemlighet.

Varje detalj har en konkret betydelse för berättandet samtidigt som den också är symbolisk. Den enklaste och mest komiska är vattenslangen som är tömd, utan vatten när de både männen skruvar på kranen, men när ynglingen tar i den duschar den honom inför en älskog som sen aldrig blir av.

För det är det här skuggan berättar om: barnlösheten. Kravet på att uppfylla jorden. Moderskapet i synnerhet, föräldrarskapet i allmänhet. ”Ni makar som bor i denna stad, älska varandra mer än er själva,” sjunger de.

Operan hade urpremiär direkt efter Första världskriget. Freud var inte långt borta, det pulserar.

Helheten är rent lysande. Dirigenten Olaf Henzold, GöteborgsOperans orkester, solisterna Gunnel Bohman, Ulrika Tenstam, Irma Mellergaard, Mats Persson och Jon Ketilsson. Kostmören Karin Erskine.

Alla upplyfta av Houvardas tolkning av Strauss och librettisten Hugo von Hofmannstahls verk. Redan operan i sig har en konstnärlig halt som ställer den bredvid den bästa litteraturen, konsten och dramatiken. Det är rikt myller och det är lätt att kapitulera inför verk med den kraften. Men i stället har Houvardas inspirerats och får oss att se våra egna liv i operan.

För om det nu inte är barnbrist som tynger oss - kan det vara brist på kreativitet? Eller brist på förståelse? Förlåtelse?

Min skuld, hans öde - sjunger kejsarinnan. Det går lätt att omfördela bördan i frasen. Mitt öde - hans skuld.

Per Feltzin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".