Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hudlösa pappor vittnar

Publicerat tisdag 14 september 2004 kl 08.54

Den har sålt helt OK, ca 30 000 exemplar; Uppdrag: Mamma. Boken som kom för två år sedan och som fick rätt mycket kritik för att den var skriven av en homogen grupp mediemammor i 30-årsåldern boende i storstan. Nu råder det ju ingen brist på böcker skrivna av mammor för andra mammor, så alla grupper kan nog hitta sin egen bibel. Och det är dax att glömma Doktor Spock och Anna Wahlgren - för nuet är pappornas. I ”Uppdrag: pappa” (red. Hannes Dükler) finns självbiografiska texter om det där märkliga föräldraskapet - så allmängiltigt - så unikt.

Först kom kokböckerna, sen var det inredning på längden och på tvären och feng shui och förvaring, sen kom trädgårdsböckerna och nu är det små människoplantor som tagit plats i katalogen från Svensk bokhandel. Där finns allt från bruksanvisningar om barnavård som mest påminner om manualen till diskmaskinen till curlingdiskussionens själva urkund som har den otrevliga undertiteln ”en handbok i barnuppfostran”. Parallellt med detta existerar humoristiska lättfaktaböcker som ”På smällen - från A till Bebis” eller kåserier som i en ”En fuskmammas bekännelser”.

Det självupplevda, in på huden kända är oftast den enda legitimitet som krävs i den här genren. Ibland blir det bra som i uppdrag: pappa där somliga av de tolv längre texterna är så självutlämnande att det känns som om jag som läsare får veta mer än de närmast berörda. Martin Vårdstedts text ”Det kinesiska tallrikstricket - om barn med olika mammor” berättar på ett ganska för författaren osmickrande sätt om hur han lever ut hela den moderna mansmyten komplett med evigt övertidsarbete, smitande från vardagsbestyren och det ofrånkomliga slutet med ”min fru förstår mig inte” och separation.

Annars är det just med myterna den här boken försöker göra upp, som i Robert Svenssons ”Från pappakurs till skilsmässa” där omgivningen står beredd att likt små flimmerhår svepa ut den separatistiska pappan ur familjelungan. Det finns redan en färdig smitarroll skriven, så förrädiskt lätt att spela i en förvirrad tid. Peter O Nilssons text heter träffande nog i en anspelning på Simone de Beauvoir ”Den andra föräldern” och beskriver hur pappor av rådande normer förväntas vara nummer två. Skuggvarelsen som får en sax i näven på förlossningen och förutsetts ha lust att klippa isär fru och barn. ”Att kräva sin egen blöjreklam kan patetiskt nog vara ett steg ur den här påbjudna papparollen” skriver han och menar att den lilla världen speglar som i en skrattspegel den stora, där den typiska människan är en man och den typiska föräldern är en kvinna.

Jag vet inte om den här boken framförallt vänder sig till män, men vare sig den vill det eller inte kastar den även ett skarpt ljus över föräldraskap i allmänhet. Av någon anledning har de bästa böcker jag har läst om föräldraskap, handlat om adoption eller varit så kallade pappaböcker. Det är precis som om det krävs lite sidobelysning för att kunna se skuggor och konturer. I mammanormalitetens mittfåra är det så artificiellt ljust att det inte går att se någonting.

Nina Asarnoj

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".