opera | recension

Wozzeck – mörkt ödesdrama för första gången i färg

Publicerat måndag 3 oktober 2011 kl 07:46
Wozzeck - Susanna Levonen (Marie) och Anders Håkansson (Tamburmajoren) Foto: Mats Bäcker
1 av 3
Wozzeck - Susanna Levonen (Marie) och Anders Håkansson (Tamburmajoren) Foto: Mats Bäcker
2 av 3
Wozzeck - Fredrik Zetterström. Foto: Mats Bäcker
3 av 3
Wozzeck - Fredrik Zetterström. Foto: Mats Bäcker

En av de mörkare operorna man kan uppleva, Alban Bergs Wozzeck, sätts nu upp på Norrlandsoperan i Umeå. I helgen var det premiär på berättelsen om den fattiga soldaten Wozzeck och hans Marie. Regi, scenografi och kostym har anförtrotts några som ofta arbetat med en scenisk blandform – Carina Reich och Bogdan Szyber.

”Älvsborgsbron” på Unga Dramaten. 

En hunsad soldat blir mer och mer förvirrad och när hans älskade är otrogen med en annan militär framför ögonen på honom förlorar han allt vett och dödar henne.

Men varför? Är det samhällets fel eller är det ett förutbestämt öde? Reich och Szyber menar att Wozzecks handlingar är ödesbestämda. Här finns maktlöshet, något som inte går att kämpa emot.

De har fört in tre nya roller, tre mimare som så att säga styr handlandet, som visar var och vad Marie, Wozzeck och alla de andra ska stå, göra och säga på scenen.

Egentligen svär det här mot min uppfattning av Bergs opera men det gör något med det kompakta mörker som annars alltid råder. Berättelsen luckras upp.

Det är en exceptionellt tom scen, med ett fåtal förvrängda eller uppförstorade detaljer. Gärna med mycket färg, ovanligt mycket. Kläderna de bär är vadderade – de ser ut som de vadderade jackor och rockar som Europas överklass gärna klär sig i – men när de vänder sig om ser man att ryggen är snörad – det har blivit vadderade tvångströjor i stället.

Den doktor som ger lite pengar till Wozzeck för att göra få medicinska experiment på honom, är en kopia av Jacques Tatis Monsieur Hulot.

Ändå förlorar inte föreställningen sitt allvar. Bergs expressiva musik tolkas bra av både musiker och sångare. Men jag tror att dirigenten Roland Kluttig kan ta ner vissa partier i volym så att sångarna får ta större plats. I synnerhet när man nu har till exempel en så mästerlig sångare som Fredrik Zetterström i huvudrollen.

Premiär i Umeå och efter en kortare spelperiod där, ska den sedan turnera till Luleå, Piteå, Haparanda, Sundsvall, Östersund och Sollefteå. Dessutom ska den sändas i grannkanalen P2 den 5 november.

Skriv ut

Dela

Användarkommentarer

2 Kommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@jkldsa.se”

Visa fler