Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sylvia Plath och Snövit i varmhjärtat drama

Publicerat måndag 20 september 2004 kl 07.46

Att dramatikern Elfriede Jelineks pjäser sätts upp i Sverige hör inte till vanligheterna. Men i våras spelades ”Bambiland” på Teater Tribunalen i Stockholm och nu i helgen hade ”Prinsessdramer” i regi av Richard Günther premiär på Teater Galeasen, en pjäs där Snövit och Törnrosa samsas med Sylvia Plath och Jackie Kennedy.

Humor, ett skarpt intellekt och ett varmt hjärta – det är vad Elfriede Jelineks alter ego i Ingela Olssons gestalt önskar sig. Vad mer kan en kvinna egentligen behöva? Frågan blir ironiskt retorisk som så ofta hos Jelinek. För här i ”Prinsessdramer” ställer sig bilden av kvinnan hela tiden i vägen för den artikulerande kvinnan. Konstigt att jag som är en bild överhuvudtaget kan tala, som Monica Stenbecks Jackie Kennedy säjer.

Tre kvinnor på scenen i Peter Lundquists stökiga scenografi i tre stationer: Ett skrivbord, ett kök, och en skog. Vid skrivbordet sitter Ingela Olssons som Jelinek vid sin skrivmaskin, men också som Sylvia Plath och i det grå 60-talsköket finns ugnen där Plath stoppade in sitt huvud, och bland träden Anna Wallanders Snövit som bara kan befrias genom att ha sex med dvärgar. På travar av gamla glansiga LIFE-tidningar sitter Jackie Kennedy, och minns hur känd hon var för sina dräkter och sitt betongerade hår– hår som sprayas tills det blir hårt som betong.

I ”Prinsessdramer” är Jelinek som alltid på högvarv i ett fullständigt ohejdbart ordflöde, det här är inte en pjäs i vanlig mening, snarare är det som att stiga in i ett medvetande, i Jelineks hjärna där Snövit och Törnrosa, Plath, Jackie och Marilyn och jägare och prinsar, allihop blir gestalter fantiserade av Jelinek. ”Jag kan inte låta bli med mitt skrivande, tänkande, ordvitsande” utbrister Olssons Jelinek, och hon är helt suverän i sin rolltolkning. I sin sorg och galghumoristiska självrannsakan och i sin ranka kropp klädd i kritstreckrandig kostym är hon som, ja om ni kan tänka er det, en intellektuell clown.

Och Richard Günther håller sina skådespelare i kort koppel och driver på tempot, här gäller det att spetsa öronen om man ska hänga med, men det ger utdelning att följa detta stimulerande stycke tankemusik. ”Prinsessdramer” är lite som när en arg och intelligent liten flicka leker med sina prinsessdockor och både smeker och klipper och karvar i dom. Men hon gör det, Elfriede Jelinek, med alla de egenskaper hon själv önskade sig – humor, ett skarpt intellekt och ett varmt hjärta.      

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".